Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekonomisk krigsberedskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 Den ekonomiska politiken och krigsfaran
kerna synts bereda tillräcklig trygghet mot förhastade
regeringsbeslut, och man har för den ena eller andra av lagarna velat ta bort
hela fullmaktskaraktären genom att för ikraftträdandet kräva den
samlade riksdagens godkännande. Fördelen med en sådan anordning
är icke lätt att förstå. Det kan knappast förutsättas, att regeringen
skulle hysa någon särskild åtrå att i onödan pålägga sig en mödosam
uppgift. Ett dussin medlemmar i regeringen äro väl icke mera
tillgängliga för masspsykos och panikstämningar än 380 ledamöter i
riksdagen. All sannolikhet talar sålunda för att fullmakterna icke
komma att tillgripas under andra förhållanden än sådana, då en
samlad riksdag också skulle ge sitt samtycke. Vinsten av ett uppskov är
därför säkerligen ingen, men förlust är möjlig, om en av
omständigheterna påkallad snabbhet i besluten förhindras.
Den kritik mot regeringsförslagen som här blivit antydd, har burits
fram av många röster i pressen och i riksdagen. En enda stämma
har låtit höra sig, som med lika stor skärpa, men åtminstone till synes
från rakt motsatta utgångspunkter givit luft åt sitt missnöje. Det är
professor Heckscher, som vid upprepade tillfällen inom
Nationalekonomiska föreningen formulerat varningar mot en politik, som icke
inser, att just nu allt intresse och alla krafter måste samlas kring
uppgiften att omedelbart sätta oss i beredskap för att även på det
ekonomiska området möta följderna av en överhängande krigsfara.
Även efter prof. Heckschers senaste och mera ingående redogörelse
för sin uppfattning är det inte klart, i vilken utsträckning han anser
att de av honom förordade åtgärderna redan borde varit genomförda.
Endast ifråga om statsfinanserna synes det vara tydligt, att
beredskapspolitiken enligt H. borde innefatta en i förväg och alltså redan
nu genomförd begränsning av vissa statsutgifter för att lämna
utrymme åt de med säkerhet i fortsättningen stigande militärutgifterna.
Bortsett från denna kanske något tvivelaktiga teori om möjligheten
att i förväg skapa skattereserver får man ur Heckschers anförande
ingen närmare upplysning om i vilken takt eller under vilka
förutsättningar de olika delarna av hans omfattande program för
statsingripande skulle realiseras. Kvar står emellertid det allmänna intrycket
av kritik mot den långsamhet, varmed statsmakterna hittills handlat,
och av ett genomgående krav på omedelbara och snabba åtgärder.
Kritik från två motsatta håll bevisar icke att den rätta medelvägen
blivit funnen, men den vittnar om att stridiga krav icke behöva sakna
allt berättigande, att en avvägning är ömtålig och utrymmet trångt
för tvärsäkra påståenden om det enda riktiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
