Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 Inrikes
om lärlingsutbildningen, arbetstiden för förare inom
automobiltrans-port samt 40-timmarsveckan av intresse ur skandinavisk synvinkel.
Under det gångna året har Arbetsbyråns frågeformulär om
40-timmarsveckan remitterats till de olika regeringarna — och resultatet
har varit föga uppmuntrande. Av de 56 regeringar, som konsulterats,
ha endast 25 sänt svar före den 1 mars. Av dessa 25 svar voro 9,
däribland det svenska, emot internationella förordningar, som fixera
den normala arbetstiden till mindre än 48 timmar. 9 regeringar
motsatte sig icke tanken på en reducering, men kunde för närvarande icke
medverka till en internationell konvention. Endast 7 länder, Belgien,
Danmark, Norge, Nya Zeeland, Spanien och USA, uttalade sig för
anslutning. Antalet accepterande länder borde dock reduceras till 4;
Spanien går ju bort och den verkliga uppfattningen om
40-timmarsveckan i Danmark och Norge torde i grund och botten överensstämma
med den som råder i Sverge. Efter detta har Arbetsbyrån föreslagit
konferensen att tillsvidare avföra denna reform från arbetsordningen.
Under nuvarande politiska och ekonomiska spänning har man ansett
40-timmarsreformen böra ställas på framtiden.
40-TIMMARSREFORMENS AVFÖRANDE från den aktuella
dagordningen innebär endast ytligt betraktat en triumf för de
konservativa arbetsgivarna. Det är andra faktorer än de normala, som
påverkat beslutet. I en kommentar till Arbetsbyråns förslag antyddes
detta nyligen av The Times med följande ord: "Man har här ett
belägg på de skador mot den sociala utvecklingen, som skapas av
nationernas väldiga och vanvettiga utgifter för rustningar." Den
inställning till 40-timmarsveckan, som torde vara den vanliga på
ansvarigt håll inom svensk arbetarrörelse, skulle man kunna sammanfatta på
följande sätt: En 40-timmarsreform med lönekompensation för hela
industrin eller hela näringslivet är icke en lämplig krispolitisk åtgärd,
och som arbetslöshetspolitiskt instrument är denna reform till sina
verkningar osäker och i varje fall orimligt kostsam. Under
gynnsamma konjunkturer skulle en 40-timmarsvecka kunna genomföras
utan att skada näringslivet, lika väl som detta var möjligt när det
gällde 48-timmarsveckan. När levnadsstandarden nått tillräckligt långt
i sin utveckling och det ekonomiska läget är gynnsamt, kan det vara
lämpligt att ta ut en del av standardhöjningen i form av en kortare
arbetstid. — Att 40-timmarsreformen varit under behandling av
Internationella arbetsorganisationen under en tid, som så föga lämpat sig
för en sådan reform, kommer troligen att medföra ett försämrat ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
