Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1893 337
samma slag som det svenska. I bägge länderna existerade en
bondeolust mot att ge rösträttsfrågan en riktig lösning: ’’Man skall akta
sig", slöt han, "för att se den norske bonden–-genom den
norska diktningens synglas".^^
Norges svar på Sverges anbud gavs genom stortingets beslut den
17 mars 1893, då tinget antog en av Lovland formulerad dagordning,
varuti 10 juni-beslutet i konsulat frågan förnyades med vissa tillägg,
som direkt riktade sig mot det svenska statsrådets uttalande.
Stortingsbeslutet hade föregåtts av en veckolång debatt, däri uttryck hade
använts, som, då de nådde Sverge, ökade den svenska oviljan mot
norska vänsterns metoder. Ett mycket kritiskt skede i förhållandet
mellan de båda länderna inträdde nu, varunder den norska
demokratin åter visade en obruten front, i det att Norges arbetarparti
genom Social-Demokraten gav sitt stöd åt venstres ståndpunkt i
förhoppning om att härigenom bidraga till äntligen "få slut på krånglet".
Omständigheterna fogade det så, att den första svenska
folkriksdagens förhandlingar pågingo vid en tidpunkt, då krisen begynte
skärpas. De goda förbindelser, vilka ju sedan gammalt
upprättihål-lits mellan norsk vänster och de demokratiska kretsarna i Sverge,
kommo under dessa dagar ånyo till synes. Folkriksdagen fick
emot-taga tvenne telegram från demokratiskt håll i Norge, av vilka det
ena kom från det norska arbetarpartiet. I dem uttalades
önskemålet om ett fruktbärande samarbete mellan brödrafolken på den fulla
självständighetens grundval.^^ I sitt svar gav folkriksdagen uttryck
åt sin önskan att "vara den norska demokratins vän och
bundsförvant".
Detta utslag av svensk vänsters solidaritet med den norska
demokratins ståndpunkt i unions frågan framkallade stark kritik inom en
del nationella kretsar i Sverge. Oviljan mot folkriksdagens
inblandning i unionsdiskussionen mildrades givetvis icke, sedan
folkriksdagen beslutat att jämväl översända en av socialdemokraten Axel
Danielsson formulerad svarsadress till Norges demokrater, varuti
t. o. m. ställdes i utsikt ev. kraftåtgärder i form av en urtima
folkriksdag, därest man på svensk sida komme att sätta sig över de
Arbetet 4/2 1893.
25 I det norska artbetarpartiets telegram hette det dessutom: "Intet natio^
nellt tviisteimaal skal kunne skille det virkelige demokrati i begge lande, og
allene demokratiets växt i de to folk er i stånd at sikkre et sandt broderskab
dem imellem." Soc.-D. 17/3 1893.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
