Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1893 345
samma krafter, som i Sverge stodo demokratin i alknän^het odi
so-sialdemokratin i synnerhet emot, på en gång voro anhängare av den
bestående tmionen och fientligt inställda gentemot den norska
demokratin, stod det för honom klart, att svensk-norsk arbetarrörelse måste
hålla ihop mot de krafter på vartdera sidan Kölen, som motarbetade
den framväxande demokratin i vartdera landet, även om
socialdemokratin i denna försvarskamp skulle nödgas offra unionen som
utrikespolitiskt styrkebälte. Först när konservatismens motstånd i både
Sverge och Norge brutits, låge vägen banad för aAetarklassens frihet.
Den förutan kunde ingen hållfast grund läggas för verklig solidaritet
mellan halvöns båda folk. I dessa banor synes Brantings
unionspolitiska resonemang ha löpt. Men hans blick var fördenskull
ingalunda skum för de faror, som hotade nationernas frihet och
demokratins sak från tsarismens Ryssland. I motsats till vissa av sina
socialistiska meningsfränder hyste han likväl den övertygelsen, att en
union, inom vilken de breda lagren saknade egentligt inflytande och
medborgerliga rättigheter, vore en imaginär maktfaktor, som av brist
på inre styrka skulle komma att duka under vid första allvarliga
angrepp från grannen på andra sidan Östersjön. Brantings
unionspolitiska uppfattning under 1890-talets första hälft var följaktligen, om
man så vill, mera arbetarpolitiskt än nationellt accentuerad. Men han
var därför ingen motståndare till en på fullt likaberättigande
upp-byggd unionsgemenskap, stark nog att kunna trygga fred och frihet.
I den existerande unionen riskerades emellertid bäggedera. Alltså,
resonerade han, vore unionen i sin givna gestalt, en politisk anomali,
vars upphävande borde under rådande förhållanden utgöra ett
strävansmål för svensk socialdemokrati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
