Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juni 1939 - Stolpe, Herman: Kampen mellan »hungriga» och »mätta» stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampen mellan "hungriga’’ och ’’mätta’’ stater 389
Det är vanliga föreställningar, som i diktaturstaterna livligt
omhuldas men som även äga stor spridning i demokratiska länder, att
de "mätta" staterna äro i överflöd försedda med råvaror av alla slag
samt att kolonier äro ett slags outtömliga rikedomsbrunnar, ur vilka
det endast gäller att ösa för fullt. Bägge föreställningarna äro
felaktiga.
Det engelska utrikespolitiska institutet (Royal Institute of
International Affairs) har gjort en översikt över tio ledande industristaters
försörjning med 34 råvaror, som krävas för en välutvecklad industri.
Undersökningen omfattar ett antal metaller, kol, petroleum, gummi
och olika vegetabiliska råvaror. Däremot ingå ej livsmedel i
undersökningen, vilket är värt att observera, eftersom England är beroende av
livsmedelstillförsel från länder, som icke tillhöra imperiet
(Skandinavien, Sydamerika). Undersökningen ger vid handen, att samtliga tio
imperier och stater ha ett mycket betydande importbehov av flertalet
av de 34 varuslagen. Ett undantag är det brittiska imperiet, ty det
behöver importera endast 9 av de 34 råvarorna, men det är
tvivelaktigt, om man har rätt att betrakta imperiet som en ekonomisk enhet.
Storbritannien och dess kolonier äro hänvisade till import av 20
råvaror, U. S. A. av 17, Ryssland av 12, Frankrike och dess kolonier
av 21, Tyskland av 26, Italien och dess kolonier av 22, Japan av 19,
Belgien och dess kolonier av 27, Tjeckoslovakien av 24 och Polen av
25. (Då här talas om importbehov, avses import av varor, som helt
eller så gott som helt och hållet saknas i respektive länder) Här
anförda siffror kunna givetvis icke inbördes jämföras utan
kännedom om vilka varor det är fråga om i de olika fallen, men en
sådan redogörelse skulle här föra för långt. (Den intresserade
hänvisas till min bok Tysklands krav på kolonier, Stockholm 1939, sid.
75 o. f.) Den slutsatsen kan i varje fall dragas av här lämnade
uppgifter, att inga stater, icke ens de största och rikaste, kunna på
grundval av egna resurser allsidigt försörja sin befolkning. T. o. m. det
rika U. S. A. saknar sådana råvaror som tenn, mangan, nickel,
tungsten, krom, asbest, gummi, hampa m. m. En allsidig försörjning med
olika råvaror kan alltså åstadkommas endast genom ett internationellt
varubyte.
En översikt över produktionen av vissa viktigare råvaror dels i
samtliga kolonier, dels i vissa enskilda stater och territorier, som
svarade för mer än 10 proc. av världsproduktionen 1935, ges i följande
tabell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
