Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Inrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INRIKES
26. 7. 1939.
N^ ÄR RATIONALISERINGSUTREDNINGEN NYLIGEN
FRAMLADE SITT BETÄNKANDE, upphävde flera av de
ledande borgerliga tidningarna veritabla glädjetjut. Man trodde sig
på detta hålil finna att de sakkunniga kommit till en helt annan
uppfattning om rationaliseringens sociala verkningar än den som legat
till grund för kommitténs tillsättande. De sakkunniga skulle ha
fastslagit, att det sista årtiondets ekonomiska standardförbättring
väsentligen skulle ha varit en följd av den under dessa år genomförda
rationaliseringen. De iSakkunniga skulle på denna grund ha tagit avstånd
från varje tanke på att genom "statliga tvångsukaser rubba bestående
äganderätts- och ansvarsförhållanden inom näringslivet’’. Det bör med
skärpa framhållas, att de sakkunniga ingalunda kommit till den
uppfattningen, att en arbetsbesparande rationalisering i och för sig skapar
en kompensation mot den inskränkning i arbetsbehovet, som är det
essentiella i en sådan rationaliseringsåtgärd. I sin sammanfattning av
rationaliseringens verkningar på sysselsättningen skriva de
sakkunniga :
Rationaliseringen innebär minskat behov av arbetskraft för framställning
av en viss produktmängd och åstadkommer därför en tendens till uppkomsten
av permanent arbetslöshet. Särskilt synes rationaliseringen tendera att minska
arbetstillfällena för den icke fullgoda arbetskraften ävensom för de något
äldre, framför allt därest dessa en gång blivit arbetslösa. Huruvida
arbetslöshet i verkligheten uppkommer är i viss mån beroende på om en expansion
av produktionen samtidigt äger rum, så att den frigjorda arbetskraften kan
beredas ny sysselsättning. Rationaliseringen får betraktas såsom en faktor,
vilken möjliggör en dylik expansion. I den mån som genom rationalisering
frigjord arbetskraft vinner återanställning genom en expansion av näringslivet,
uppkommer en ökad produktion och därmed en höjning av den allmänna
levnadsstandarden. Huruvida en expansion faktiskt kommer till stånd, är
emellertid beroende såväl av rationaliseringsprocessen själv som av andra faktorer.
På grund härav böra rationaliseringens verkningar betraktas under
hänsynstagande till möjligheterna att åstadkomma en motsvarande utvidgning av
produktionen. Rationaliseringsarbetslöshetens storlek blir beroende på
förhållandet mellan den takt, varmed rationaliseringen frigör arbetskraft och
expansionen av näringslivet tar den frigjorda arbetskraften i anspråk. Därest denna
expansion icke absorberar den frigjorda arbetskraften, uppkommer problemet
hur den utrationaliserade arbetskraften skall ekonomiskt skyddas för
verkningar av arbetslösheten. Det torde få antagas, att viss arbetskraft, särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
