Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Utrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESKRÖNIKA
London 26. 7. 1939.
DEN INTERNATIONELLA
FACKFÖRENINGSKONGRESSEN I ZuRICH var ett gott exempel på hur arbetarrörelsen icke bör
bedriva sin internationella verksamhet. Med utgångspunkt i en oriktig
uppfattning om den lämpliga taktiken gentemot hel- och
halvkommunister i hemlandet voro de brittiska, franska och norska
landsorganisationerna i stånd att lägga beslag på större delen av
kongressens tid med frågan om ryssarnas anslutning till
Fackföreningsinter-nationalen. Med utgångspunkt i en lika oriktig uppfattning om
Fack-föreningsinternationalens eget arbetsområde blev så mycket av den
återstående tiden tagen i anspråk för att dryfta
fackföreningsrörelsens ställning till en "fredspakt" mellan västmakterna och
Sovjetunionen, att det bokstavligen talat icke blev någon tid över till
behandlingen av de egentliga fackliga och ekonomiska spörsmålen. Det
var dock en ringa tröst att det nordiska förslaget om en utredning av
Fackföreningsinternationalens arbetsordning blev enhälligt antaget,
och att man i utredningskommittén invalde den man som skarpast tog
avstånd från kongressens felaktiga arbetsordning, August Lindberg.
Förslaget antogs ju utan debatt och utan synliga tecken på någon
allmän förståelse för behovet av en sådan utredning. Dessutom visade
den norska delegationen en så oklar hållning i frågan om
"fredspakten", att det är tvivel underkastat, om förståelsen för utredningens
betydelse är allmän ens på skandinaviskt håll.
KAMPEN MOT FASCISMEN VAR DEN PAROLL som
påstods behärska debatterna i Ziirich. Men det gick intet sus av
begeist-ring genom kongressen, när underrättelserna om valsegern för den
finska demokratin ingingo i början av kongressveckan. Tillsammans
med bönderna lyckades Finlands socialdemokrater till hälften minska
den representation, som landets fascister nu i två valperioder haft i
riksdagen. Efter två års regeringsutövning under den mest kritiska
perioden i Europas historia säkrade valkampen ställningen för den
finska koalitionen av arbetare, bönder och framstegspartiet. Bättre kan
icke socialdemokratin rättfärdiga den linje i kampen mot fascismen,
som rensat Norden från diktaturlystna krafter och gjort nordisk
demokrati till ett exempel för världen. Men den internationella ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
