Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Olberg, Paul: De baltiska staternas ödesproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BALTISKA STATERNAS
ÖDESPROBLEM
Av PAUL ÖLBERG.
Hur ställa sig de baltiska ländernas folk till våra dagars
kardinalproblem, demokrati eller fascism? Ett generellt svar på denna fråga
kan icke givas för alla tre länderna. Eller nogare uttryckt: blott delvis
kan man hos dem fastställa en gemensam linje. I alla tre länderna,
Estland, Lettland och Litauen, stå folken till sin stora majoritet på
demokratins grund. Det finns dock många variationer.
I Estland är så gott som hela folket demokratiskt inställt. I detta
land äro de antidemokratiska elementen försvinnande fåtaliga och
utgöra ingen nämnvärd politisk faktor. Här finns det varken en klass
av storgodsägare eller en reaktionär medelklass, som kunde ha intresse
av en fascistisk stat. Befolkningens massa utgöres av småbönder, som
erhållit sin jord av den demokratiska republiken. Med andra ord: i
Estland har fascismen ingen social grundval. En inre fascistisk fara
existerar ej här. Man kan vidare framhålla den viktiga
omständigheten, att de avgörande politiska faktorerna i landet, speciellt
republikens president Päts, utan förbehåll taga avstånd från fascismen.
Läget är väsentligen annorlunda i Litauen. I detta land härskade
under flera år Voldemars’ diktaturregim. Under denne Hitlers
anhängare lyckades fascistiska kretsar bland militär och ämbetsmän att
få fotfäste. Visserligen förbjuder den nuvarande regimen fascistisk
verksamhet; men den behandlar på långt när icke fascisterna med den
erforderliga beslutsamheten. Dessutom gynnas fascismen indirekt av
regeringens allmänna antidemokratiska politik. Vidare har den litauiska
agrarpolitiken, som ursprungligen, under den demokratiska republiken,
genomfördes i social anda, under de senaste åren slagit in på en ny,
antisocial kurs. Det har gjorts möjligt för storbrukarna att genom köp
av jordegendomar i betydande mått utvidga sina gods till
småböndernas nackdel. Till följd härav uppstod ett tämligen stort skikt av
storgodsägare. Dessa nya jordbrukare äro utpräglat reaktionära. Liksom
vissa grupper av militären och ämbetsmännen äro de nya godsägarna
anhängare av en fascistisk styrelse.
Ännu mera kritiskt gestalta sig ur demokratins synpunkt
förhållandena i Lettland. I denna stat är i dag fascismen den avgörande
maktfaktorn. Den är här organiserad över hela linjen och har bakom sig
icke obetydliga sociala grupper. Spetsarna inom officerskåren, ämbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
