Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Arbetsmarknaden i krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 Arbetsmarknaden under krigstid
parterna i detta läge få bära ett särskilt stort ansvar för alla onödiga
konflikter är uppenbart.
Om vårt land skulle bli indraget i en väpnad konflikt, kommer
spelrummet för statsmakternas ingripanden i näringslivet att bli
väsentligt större, och ovannämnda för ett neutralt läge gällande krav komma
att skärpas. Då kommer en långt mer djupgående omläggning av vårt
näringsliv att framtvingas samtidigt som en stor del av det ordinarie
yrkesfolket blir uppbådat för de väpnade styrkorna. I än högre grad
stå vi då inför nödvändigheten av en anspänning av den
hemmavarande befolkningens verksamhet inom näringslivet. I detta läge måste
kravet på en av konflikter helt ostörd arbetsmarknad vara oeftergivligt.
Under sådana förhållanden måste nödvändigheten att begränsa
arbetskraftens och företagarnas frihet te sig väsentligt större än i fall av
bibehållen neutralitet.
I den debatt, som under senare tid förts i denna fråga, har man
ofta varit benägen att anse det nuvarande arbetsmarknadssystemet som
otillräckligt även i det mindre allvarliga neutralitetsläget. Med
erfarenhet om de 1914—1918 krigförande ländernas problem — och deras
åtgärder till lösande av dessa problem — har man ofta förutsatt, att
vårt läge skulle vara detsamma som dessa länders var 1914 eller är
1939. Det bör emellertid understrykas, att de länder, som vanligen få
tjäna som exempel, haft och ha väsentligt svårare problem att möta vid
upprätthållandet av arbetsfreden och omdirigeringen av arbetskraften
än dem vi känna i Sverge.
Frankrike hade år 1914 en fackföreningsrörelse, som var numerärt
svag, revolutionär till sin inställning och som saknade central
auktoritet. Arbetsgivarna voro praktiskt taget oorganiserade.
Arbetsmarknaden saknade i stort sett kollektiv reglering liksom även offentliga
arbetsförmedlingar. År 1939 är visserligen arbetsmarknaden i
administrativt avseende bättre utvecklad, och parternas styrka har vuxit.
Men det är blott under några få år, man haft erfarenhet av en
kollektivt reglerad arbetsmarknad. Fackföreningsrörelsen är i en
nedgångsperiod, den är av politiska orsaker starkt splittrad och den centrala
auktoriteten tål ingen jämförelse med svenska förhållanden. I
England hade man 1914 betydande erfarenheter, när det gällde kollektiv
reglering av arbetsmarknaden, och fackföreningsrörelsen var numerärt
rätt betydande. Fackföreningsrörelsens sammanhållning var däremot
mera tvivelaktig, och den centrala auktoriteten var svag både när det
gällde landsorganisationen och de enskilda förbunden. I dessa hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
