Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Arbetsmarknaden i krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 Arbetsmarknaden under krigstid
efter att så långt som möjligt bibehålla detta system, borde detta icke
uppfattas som ett försök att slå vakt om särintressen. Ty det är
också i samhällets intresse, att denna ordning — så länge den icke
missbrukas — bibehålles.
Det förefaller som om de anspråk på arbetsmarknadens parter, som
kunna tänkas under en kristid med bibehållen neutralitet för vårt land,
väl kunde fyllas utan någon avsevärd revision av systemet. Avsikten
har ju varit, att kollektivavtalen under alla omständigheter skola förbli
en grundval för arbetsregleringen; även med ökade statsingripanden
på arbetsmarknaden komma sålunda de hittillsvarande parterna att
vara de avtalsslutande. Även förutnämnda krav på så långt som
möjligt upprätthållen arbetsfred och på en löneutveckling, som står i
samklang med den allmänna ekonomiska politiken, böra kunna uppfyllas
genom ett avtal mellan huvudparterna, en ’’industrial truce" med långt
större möjlighet för uppfyllande än den engelska av 1914. Det kan
vara svårt att finna formen för ett sådant avtal. Den under en kris
med tendenser till prisstegring rimliga formen är väl att arbetarna
uppge sin rätt till påtryckning genom öppen konflikt i utbyte mot
garantier att denna eftergift icke kommer att missbrukas. Den viktigaste
garantin kommer att gälla lönerna. Någon form av rörlig löneskala
med anpassning av lönerna efter levnadskostnaderna är den närmast
liggande tanken; en lämplig ordning synes vara en revision av lönerna
vid förändring av levnadskostnaderna på minst 5 proc. — det franska
systemet. Svårigheten ligger i att en sådan löneanpassning för en
industri kan vara för tung att bära, medan den för en annan industri
icke ger arbetarna del av de ökade vinsterna. Men även om
man icke kunde komma längre än till en allmän deklaration från
parterna att så långt som möjligt tillämpa en sådan löneanpassning,
skulle detta^ om ansvaret och samförståndsviljan är tillräckligt stor hos
båda parterna, vara så gott som ett generellt och bindande avtal. För
att undanröja de konfliktanledningar, som knappast skulle gå att
alldeles undvika, skulle under sådana förhållanden ett
skiljedomsförfarande få införas. Vi ha ju för detta ändamål en fast institution, som
dock efter arbetsdomstolens införande ej haft större betydelse. För den
händelse vi få en särskild kristidsadministration, är — som
häradshövding Dahlberg föreslagit — upprättandet av särskilda
skiljedomsavdelningar med paritetisk representation en möjlig utväg.
För den relativt begränsade omfördelning av arbetskraften, som
synes sannolik under ett neutralitetsläge, kunna våra nuvarande ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
