Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - »Läkarproletariatet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"LÄKARPROLETARIATET"
En representant för Sverges yngre läkares förening, dr Gustaf
Mylirman, har riktat ett genmäle (publicerat i detta nummer, sid. 503)
mot en ledande artikel i tidskriften Tidens julinummer. I nämnda
ledande artikel isökte Tiden med de offentliga handlingarnas hjälp
bringa klarhet om den ekonomiska bakgrunden till läkarkonflikten
vid Serafimerlasarettet och även ställa den allmänna
"underläkar-frågan" i ett rimligt perspektiv. Dr Myhrmans genmäle berör vissa av
Tiden publicerade data i konflikten vid Serafimerlasarettet; hans
invändningar ha på varje särskild punkt bemötts av redaktionen.
Därutöver synes dr Myhrman med sitt inlägg vilja antyda, att Tiden i sin
föregående ledare intagit en mot underläkarnas sak rent avvisande
hållning. Så är emellertid icke fallet.
Tiden har intagit den ståndpunkten, att ingen i princip borde ha
något att invända mot att läkarna genom kollektiv aktion söka
tillvarata sina intressen. Tidskriften har erkänt förekomsten av ett
begränsat "underläkarproblem", som snarast möjligt bör lösas, men däremot
vägrat att falla för det panikartade talet om ett allmänt
läkarprole-tariat. De av läkarna vid Serafimerlasarettet vidtagna
blockadåtgärderna, vilka riktades mot statsmakterna, äro emellertid, även med
ovannämnda principiella erkännande, att betrakta som en omdömeslös
aktion. Endast den kompletta bristen på kunskap om det offentliga livets
regler kan förklara denna läkarnas aktion. Genom en så enkel åtgärd
som att lyfta en telefonlur kunde läkarna fått upplysning om vilka
vägar, man har att gå, om man vill nå en ändring av ett riksdagens beslut.
Att läkarnas stridsmetoder varit olämpliga är en sida. Dessutom har
den sak, de velat försvara genom sin aktion, varit tvivelaktig.
De läkare som denna gång gått till strid ha numera, efter de
avsevärda löneökningar som genomförts sedan 1937, icke haft orimligt
låga inkomster, och statsmakterna hade dessutom ställt i utsikt att
deras löner ytterligare skulle höjas i den mån budgetutrymmet tilläte.
Kravet på bibehållandet av intygsersättningen synes i ännu mindre
grad motivera sådana stridsåtgärder, som här vidtagits. Man behöver
på denna punkt blott hänvisa till de tydliga uttalanden i principfrågan,
som gjorts av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, av riksdagen
i dess skrivelser 1937 och 1938, av 1938 års hälso- och
sjukvårdssakkunniga (utlåtande d. 17 febr. 1939) samt i proposition och
riksdagsbeslut av 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
