Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Fredriksson, Karl: Pessimisternas klubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 Karl Fredriksson
det vara mera lönande att plocka fram de fullt arbetsföra reserverna
än att göra en bottenskrapning bland åldringar och invalider. Vårt
ekonomiska tänkande rör sig emellertid mest i krumsprång. Vad som
ena minuten synes rimligt och prisvärt kan i nästa ögonblick och sett
från en annan sida te sig orimligt och förkastligt. Hade någon tagit
upp vårt befolknings- och sysselsättningsproblem från den sidan, att
vi kanske inom de närmaste; fem eller tio åren kunde flytta över
något hundratusental människor från jordbruket till andra
arbetsuppgifter, skulle en sådan antydan helt visst mötts med en indignerad
fråga: hur skall man kunna hitta på arbete åt så mycket folk? Nu är
det problemet löst åtminstone teoretiskt — med hjälp av professor
Wahlunds hundra tusen gubbar.
Förmodligen kommer det inte alls att bli någon brådstörtad
utflyttning från jordbruket. Detta icke blott på grund av den allmänna
trögheten när det gäller att flytta folk som rotat sig i en bygd, utan främst
emedan vår automatiska välståndsökning trots alla farhågor sannolikt
blir sådan, att vi mycket väl kan uthärda både en ökad
försörjningsbörda och fortsatt sedvanlig misshushållning med våra
produktiv-krafter.
De kritiska anmärkningar, som i det föregående ägnats
uppläggningen av de partiellt arbetsföras problem i Social årsbok, innebär
icke ett underskattande vare sig av problemets betydelse eller det
erkännansvärda arbete som i publikationen gjorts för dess
aktualise-ring. En stor principiell förtjänst har det genomgående
betraktelsesättet i Social årsbok; man förutsätter nämligen utan vidare att vi har
möjlighet att produktivt utnyttja all arbetskraft som kan och vill arbeta.
Man ger ett jakande svar på Wigforss’ retoriska fråga under senaste
krisdebatten: Har vi råd att arbeta? Det vore ingen dålig vinst om
denna övertygelse kunde bli så rotad, att den står sig även i
situationer, då det för tillfället kan se ut som om det icke vore möjligt att
låta folk producera. Likväl återstår en bit på klarhetens väg. Om vi
tryggt kan låta folk arbeta och producera så mycket de orkar, utan att
låta skrämma oss av tillfälliga svårigheter med avsättningen — då kanske
vi en vacker dag inser att vi också utan fara kan låta vår sociala
standard stiga ända till gränsen av det utrymme som den stigande
produktionsförmågan medger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
