Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Johnsson, Melker: D. H. Lawrence, kriget och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1). Ii. Lawrence, Kriget och samhället 555
rade. Men det kan inte råda några som helst tvivel om att han i en
annan situation skulle ha försvarat individen även mot diktaturen. Han
gjorde det för övrigt verkligen i Italien. När han i slutet av tjugotalet
under en längre tid hade prövat på, vad fascistisk diktatur ville säga,
deklarerar han i ett brev: "J^^ ^^^ kan för en tid ignorera fascismen
i Italien. Men sedan blir känslan av en falsk makt mot livet
deprimerande. Och man kan inte undkomma — utom genom en akt av
abstraktion, och det tjänar ingenting till." Den sista meningen är
mycket upplysande. Lawrence inser, att vi inte kan undandra oss
diktaturens inflytande genom att förneka den i vårt inre.
Konsekvensen borde bli aktiv politisk kamp — en konsekvens som han för sin
del undviker genom att vid varje tillfälle, som kan komma ifråga,
förneka politikens betydelse. Men man kan fråga sig, om denna
attityd skulle ha varit möjlig under 1930-talet, när hittills fredade
mänskliga värden blivit brickor i det intensifierade politiska spelet.
Lawrence försvarar i det närmaste citatet här ovan ’’livet" mot
makt-despotin. Han talar en annan gång om Mussolinis "rationaliserade
despoti". Ännu mera föraktfullt faller omdömet över Primo de Rivera.
Bara en av diktatorerna, nämligen Lenin, kan han — fast
motståndare till kommunismens "materialism" — någon gång uttala sig
fördelaktigt om: "fast vi inte ville medge det, satte Lenin livet i rörelse
för det ryska proletariatet". Men detta medgivande rubbar naturligtvis
på intet sätt hans principiella inställning till diktaturen.
Man har av Lawrences primitivism och irrationalism godtyckligt
gjort nazism eller fascism. För det litterära hitlertyskland bör det
dock vara en droppe malört i glädjebägaren, att hans heroiske Fiihrer
är ena gången en jude och den andra en indian. Lawrence poängterade
starkt olikheten mellan de skilda raserna men var främmande för varje
slag av arisk raschauvinism. Om han satte någon ras över de andra,
så var det röda indianer eller maori. Från både nazism och fascism
skiljer han sig genom sitt negativa förhållande till nationalism och
militarism. Men det har ingen mening att kalla nazist eller fascist den,
som förkastar två av denna rörelses mest väsentliga yttringar.
Lawrence passar tydligen inte in i diktaturstaten. Han vänder sig
i Kängurun mot varje form av statskontroll — även vid
utomordentliga tillfällen såsom krig — och diktaturerna är i detta hänseende inte
mindre utan mera hänsynslösa än demokratierna. Vad som
föresvävade honom var en frivillig diktatur, eller som han en gång
formulerade det: "Människorna måste välja sina ledare och följa dem till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
