Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Litteratur - Churchill: Steg för steg 1936—1939
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 Litteratur
käre tryck på regeringen Chamberlain. Artiklarna har nu kommit ut i
bokform i England, Frankrike, Amerika och Skandinavien och om
författaren så velat hade han kunnat sätta som titel på boken: »Vad var
det jag sa!» I förordet säger han: »Läsaren må själv bedöma i vilken
mån dessa kommentarer och förutsägelser ha besannats», och tillägger:
^>)Det är med stor tillfredsställelse jag konstaterar, att brittiska regeringen
till sist, efter att långsamt ha sökt sig fram efter sina egna tankebanor,
in i detalj accepterat den politik och de riktlinjer jag dragit upp.»
Churchill anropade efter Hitlers inmarsch i Rhenlandet 1936 alla
fredsvänliga stater att genom Nationernas förbund sätta stopp för den
ut-veökling, som skulle leda till katastrofen. »Säg stopp nu! Nu är rätta
tiden.» Han önskade att förbundet skulle vända sig till Tyskland ikollektivt,
inte blott beträffande dess fördragsbrott utan odkså beträffande dess
egna (klagomål och dess egen oro och framförallt beträffande dess
rustningar. »Må Tyskland av alla folk få en garanti för okränkbarheten av
dess mark, så länge tyskarna icke kränka andras mark.»
Långt innan engelska regeringen ännu officiellt ville låtsas om saken
påtalade Churchill hur den tysika upprustningen bedrevs i ett allt
våldsammare tempo. Med sin brinnande penna och sin okuvliga energi drog
han i härnad för den engelska upprustning, som sedan också följde
— »två år efter diktatorerna». Han försummar intet tillfälle att stärka
vänsikapen med Frankrike. Som den Frankrikebeundrare han är uttalar
han gång på gång sin övertygelse om att Frankrike står starkt och
enat, när hotet kommer. Mot alla farhågor under dessa år om
att Frankrike stod inför undergång, inför en »spansk utveckling»,
hävdar han framförallt den franska arméns över alla partier stående
nationella roll. Churchill kommer också gång på gång tillbaka till den
engelska flottans betydelse. Vi måste vara tacksamma för att den engelska
flottan är stark, säger han och betonar med eftertryck att det inte finns
något bevis för att bombflygets utveckling skulle ha gjort de stora
slagskeppen mindre viktiga ett slagskepp är ett litet mål,
motståndskraftigt genom sin moderna bepansring och farligt genom sitt effektiva
luftvärn; mot ubåtarna har man nu effektivare vapen än under
världskriget, ubåtarna är inte längre något avgörande hot mot en modern
slagflotta.
Genom sina artiklar har Winston Churchill under dessa år skaffat sig
många hatfulla epitet från de tyska ledarna. I en av sina artiklar tar
han upp anklagelsen för att vara tyskhatare. Han räknar upp en rad)
handlingar och förslag, som motbevisar detta: före världskriget 1914—
1918 föreslog han tyska amiralen von Tirpitz en flottpaus, som kunde
ha lättat den europeiska spänningen. Vid tiden för vapenstilleståndet
föreslog han att ett dussin stora linjeångare skulle skickas med mat till
Hamburg. Som krigsminister 1919 hävdade han att blockaden måste
hävas. Han ådrog sig stort personligt ansvar genom att skicka hem
hundratusen tyska krigsfångar flera månader innan de eljest blivit fria.
Han motsatte sig den franska invasionen i Ruhr. Han ansträngde sig
att få Locarno-traktaten så formulerad att den tillförsäkrade Tyskland lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
