Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Krisarbetslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krisarbetslagen 583
arbetslag av fullmaktskaraktär kan vara befogad. De sakkunniga ha
därför föreslagit en beredskapslag, innehållande fem olika åtgärder,
vilka innebära olika grad av tvång och kunna sättas i verket oberoende
av varandra. Som en första grad skulle de offentliga
arbetsförmedlingarna kunna göras obligatoriska för de företag, som i försvarets
intresse behöva arbetskraft; staten skall därvid överta de anlitade
arbetsförmedlingsanstalterna. Principen förefaller riktig. Det är
samtidigt uppenbart, att det måste utarbetas en "mobiliseringsplan" för
vårt arbetsförmedlingssystem för att sätta detta i stånd att fylla de
väldiga uppgifter, som ett sådant läge, därest det blir omfattande,
skulle medföra. Vidare skall en arbetstagare kunna åläggas att kvarstå
i den anställning, han redan innehar — ett tvång av ganska begränsad
räckvidd, som egentligen blott berövar honom möjligheterna att för
tillfället ta ett bättre arbete. Även de föreslagna bestämmelserna om
tjänsteplikt för ungdom mellan 16 och 19 år samt pensionärer
innebära ett lindrigt tvång jämfört med tjänsteplikt för exempelvis en
familjeförsörjande yrkesarbetare. Den sista graden skulle vara en
allmän tjänsteplikt för medborgare mellan 16 och 70 år, vilken dock
skulle kunna begränsas till vissa grupper, bestämda med avseende å
ålder, kön, försörjningsskyldighet, bostadsort eller yrkeskunnighet.
Enligt det nya förslaget skall krisarbetslagen administreras av en
riks-arbetsstyrelse, under vilken länsarbetsstyrelser och kristidsnämnder
eller andra kommunala organ sortera. Arbetsvillkoren för de
tjänstepliktiga skola i de fall kollektivavtal ej föreligger regleras av
lönenämnder, inom vilka arbetsmarknadens parter äro representerade.
Bland de remissyttranden, som avgivits, märkes
Landsorganisationens, i vilket bl. a. föreslås, att riksarbetsstyrelsen, som enligt
förslaget synes bli en ren ämbetsmyndighet, vid sin sida får en rådgivande
riksarbetsnämnd med lika representation av arbetsgivare och arbetare.
Detta krav synes mycket befogat.
Fackföreningsrörelsen föreslår även att fullmakten att införa
allmän tjänsteplikt skall begränsas till situationer av ’’krig eller krigsfara,
vari riket befinner sig" och alltså ej gälla för det ganska obestämda
läget: ’’eller eljest under utomordentliga äv krig föranledda
förhållanden".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
