Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Willers, Uno: Dolkstötsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D olkstö tsteorin 599
tillfogat den en dolkstöt/’ En vecka senare (12 sept.) återkommer
beskyllningen i annan formulering: "Novemberrevolutionen går
tillbaka på en bestämd avsikt att bryta det nationella motståndet vid
fronten och göra hela den tyska nationen värnlös/’ I sin redogörelse
inför rätta för Hitlerputz’ förhistoria utvecklar han åter samma syn
på frågan: "Den tyska revolutionen anses som en revolution och
därmed som ett framgångsrikt högförräderi, vilket som bekant inte är
straffbart. Högförräderiet bestraffas icke, när en ny författning ger
ett folk möjlighet att nå en ny utveckling. Vad som hände 1918, var
icke högförräderi utan landsförräderi, som aldrig kan legaliseras. För
oss var det ett nedrigt dåd mot det tyska folket, en dolkstöt i den
tyska nationens rygg."
Det är främst inom militära kretsar, som uttrycket till en början
fick sin spridning, och så vitt jag kunnat finna, är det via dessa, som
det införlivats med skilda partiers ideologi, främst det
nationalsocialistiska partiets. Jag lämnar tillsvidare därhän, huruvida uttrycket är
befogat eller icke, men det är ju fullt förklarligt, att det främst varit
ett militärt intresse att förklara det tyska nederlaget vara förorsakat
av den revolutionära propagandan. Amiralerna Adolf von Trotha och
Magnus von Levetzow ha i samband med den s. k.
dolkstötsprocessen, till vilken jag senare skall återkomma, i en rad broschyrer och
tidskriftsartiklar^ behandlat "der Dolchstoss auf der Flotte". Den
förre var en följd av år ledare för Grossdeutscher Jugendbund,
Tysknationella partiets ungdomsorganisation. General Karl von Einem,
fr. o. m. 1930 medlem av NSDAP, avslutar sina memoarer med en
förklaring, att det militära sammanbrottet berodde på "der Dolchstoss
der Kanaille in den Riicken des kämpfenden Heeres".^
Generalstabsmajoren Kurt Anker höll i "Bund der Aufrechten" i Berlin, en av de
många nationella klubbar, som nu växte upp som svampar ur marken,
1920 (14 maj) ett föredrag^, i vilket han ville förklara hela
krigsutgången med förräderiets spel. Fredsresolutionen 1917 var ett
"Lan-desverrat", och nederlaget kom som en följd av en "Dolchstoss von
Nacken" tillfogad hären av hemorten. Generalerna Friedrich von
Bernhardi och Hans von Zwehl^ ha gjort sig till tolkar för samma
åsikt. De ha båda dessutom i likhet med en rad andra militära
skriftställare med bestämdhet velat utpeka den engelske generalen
Frede-rick Maurice som den, vilken skulle ha ursprungligen lanserat
Dolch-stoss-förklaringen för det tyska sammanbrottet. Därvid ha de, som
nedan skall visas, tagit fullkomligt fel, men samma fel går igen ännu
i dessa dagar med en envetenhet, som knappast kan förklaras med
1 T. ex. i Suddeutsche Monatshefte 21 (1923—24): 2; s. 49 (Trotha) och
s. 55 f¥ (Levetzow).
2 Erinnerungen eines Soldaten. Lpz 1933; s. 189.
3 Publicerad som broschyr under titeln: Wie wir den Krieg verloren.
Berlin (1920).
4 Bernhardi, Deutschlands Heldenkampf. Munchen 1922; s. 529, och Zwehl
Der Dolchstoss in den Riicken des siegenden Heeres. Berlin 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
