Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Willers, Uno: Dolkstötsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608 Uno Willers
drägligare fredsvillkor. Frågan låter sig knappast definitivt besvaras,
men bl. a. härledningens stilleståndskrav och många militära
auktoriteters utsagor peka i annan riktning. Mycket tyder på att det militära
sammanbrottet var det primära, den revolutionära utvecklingen det
sekundära.
Alla dessa faktorer måste tagas i betraktande, om man skall kunna
komma till klarhet över USPD :s medverkan vid en "Dolchstoss".
För det socialdemokratiska majoritetspartiet är frågan lättare att
besvara. Man kan här visa på att intet bevismaterial av väsentlig
betydelse framlagts för dess skuld. Jag vill endast dröja vid ett av de
vanligaste argumenten mot partiet, grundat å några rader i Vorv^ärts
för den 20 okt. 1918, otaliga gånger citerade i antirevolutionära
framställningar. Såvitt jag kunnat finna, har tidningen endast vid ett
tillfälle kommit med ett bemötande, nämligen den 30 april 1924.
Luden-dorff skall då ha begagnat sig av citatet i ett politiskt anförande. Det
är hämtat ur en ledande artikel med rubriken "Der gerade Weg", och
den sats, som man brukar anföra, lyder sålunda: "Tyskland skall, det
är vår bestämda vilja som socialister, för alltid stryka sin örlogsflagg
utan att en sista gång ha fört den hem i seger."
Det råder intet tvivel om att — med tanke på Vorv^ärts’ i det stora
hela positiva inställning till det nationella försvaret — satsen är högst
olyckligt formulerad. Ser man den emellertid i dess sammanhang, så
gör den icke så dåligt intryck, som den gör isolerad. En helt annan
klang har artikelns början, där man vill giva svaret på en från alltyskt
håll framställd fråga, vad man inom socialdemokratiska kretsar
ämnade företaga, om underhandlingarna med Wilson skulle stranda:
"Härpå svara vi lugnt och enkelt att vi då skola göra vår plikt till den
dag, då vi lyckats uppnå ett fredsslut."
Det är alldeles uppenbart, att man icke allt för mycket får pressa
ett stympat citat. Läser man artikeln i dess helhet, får man full
klarhet om att författaren avsett, att icke en "segerfred" utan en
"samförståndsfred" vore det enda, som under det rådande militära läget
vore uppnåelig. En granskning av Vorwärts för hela revolutionstiden
har också givit det resultatet, att det ofta framförda påståendet om
landsförrädisk verksamhet från tidningens sida icke kan beläggas i
dess spalter.
Vorv^ärts intog utan tvekan en radikalare ståndpunkt än t. ex.
Ebert, vars ställning till revolutionen är ytterst intressant men ännu
outredd.
Dolkstötsbeskyilningen mot socialdemokratin torde icke med en
objektiv bevisföring kunna hävdas. För den radikalt socialistiska
rörelsen, senare samlad inom det kommunistiska partiet, är saken
knappast lika lätt avgjord, som förut påpekats. Det må här endast nämnas,
att man på detta håll icke gjort några försök att tillbakavisa
dolkstöts-agitationen. Man har i stället ofta tydligen av taktiska skäl sökt
framhäva den egna revolutonära propagandans stora betydelse för det
tyska sammanbrottet, men därmed blir ju påståendets riktighet icke
historiskt bevisat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
