Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Svanberg, Victor: Är diktaren asocial?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är diktaren as o dal f 639
komma en viss likriktning. När den amerikanska filmen i sitt eviga
happy end belönar individuell företagsamhet med stora inkomster
och ett vackert hem, utövas en visserligen mildare men därför inte
mindre effektiv likriktning än den som eftersträvas i ryska romaner
om den individuella företagsamhetens ersättande med kollektiv drift.
Hur man bedömer den sovjetryska skönlitteraturen kan blott med
svårighet skiljas från vad man tänker om kommunismen som
framtidsmål och diktaturen som en väg till det målet. De borgare, som ogilla
kommunismen, och de socialdemokrater, som ogilla diktaturen, kunna
givetvis ej ha sympati för idéerna i sovjetrysk diktning. I
femårsplanens romaner förekomma ej sällan scener sådana som ett
bondehems våldsamma sprängning. De icke-ryska läsare torde vara lätt
räknade, som vid läsningen kunna beundra de kommunisters mod och
offervilja, vilka under handgemäng med sonen i huset beslagta inte
bara utsädet utan också möbler och gångkläder. Men det konstnärliga
värdet i en sådan scen måste man söka bedöma och låta fälla
utslaget, när man värdesätter romanen, hur mycket man än ogillar de
idéer, romanen tjänar.
De utomlitterära värderingarna äro i själva verket den sociala
problemkonstens farligaste stötesten. Fullständigt kan ingen bortse
från dem, hur mycket han än strävar att göra det. Det är dock en
principiell skillnad mellan å ena sidan konservativa, å andra sidan alla
dem, som på ett eller annat sätt arbeta för att åstadkomma förändringar
i samhällslivet. Att en konservativ ogillar radikala åsikter i dikt är
ju blott naturligt, liksom att han ogillar dem, när de framträda i andra
former. Detta ogillande är, i ett samhälle med fri åsiktsbildning, fullt
legitimt. Men han nöjer sig ej därmed utan söker stämpla all politisk
och social diskussion i diktens form som onödig och olämplig.
"Samhällsbevarande" dikt räknar han emeertid ej till det fördömliga. Denna
inkonsekvens har förvirrat hela diskussionen. En mängd radikaler,
som ej genomskådat motståndarnas fint — den är för övrigt ofta
omedveten för dem själva — visa sig osäkra, ja skamsna inför radikal
problemdiktning. Om de våga berömma den, dölja de ej sällan, att
det är tendensdikt, de berömma.
Mot sådan tvekan måste ställas det bestämda kravet, att social dikt
tillerkännes fulla medborgerliga rättigheter i diktens rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
