Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Händelser och spörsmål - Prispolitiken under krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646 Händelser och spörsmål
643
Pris politikens utformning.
Andra prispolitiska åtgärder än prisregleringar. Jag torde nu få övergå
till frågan om statsmakternas möjligheter att behärska den prisstegring
som här skildrade förhållanden tendera att driva fram. Utgångspunkten
för varje diskussion om utformningen av en på skydd för penningvärdet
inriktad prispolitik är prisernas betydelse för utbudets och efterfrågans
inbördes anpassning. Vid minskad varutillgång eller ökad efterfrågan kan
ett oföirändrat pris icke vidmakthållas. Prispolitiska åtgärder, som åsyfta
att förhindra en prisstegring, måste därför baseras på antingen en ökning
av utbudet eller en begränsning av efterfrågan. De möjligheter som i
detta hänseende stå till förfogande utan tillgripande av prisreglering
torde först böra behandlas.
I första hand komma härvid de rent penningpolitiska
åtgärderna i betraktande. Jag har redan berört möjligheten att genom en
sänkning av växelkurserna i viss utsträckning motverka inflytandet av de
utländska prisstegringarna. Vid sidan härav torde en viss höjning av
ränteläget och en mera restriktiv kreditpolitik från bankväsendets sida
vara att förorda. Även om dessa åtgärder äro av grundläggande
betydelse, torde man i en krigssituation ej kunna hoppas att endast
ge>-nom dem nå det åsyftade resultatet.
Begränsade äro även möjligheterna att hålla nere de köpkraftstillskott,
som tillföras marknaden genom finanspolitiken. Erforderliga
åtgärder för landets försvar vid krig eller krigsfara få icke underlåtas,
därför att kostnaderna härför ej till hela beloppet kunna täckas genom
omedelbar uttaxering. Man har sålunda att räkna med sannolikheten av
att en underbalansering av budgeten i angivna lägen ej kan undvikas.
Penningpolitiska överväganden kunna icke föranleda annat än att denna
underbalansering begränsas till minsta möjliga belopp och att sådana
finansieringsformer för budgetunderskottet väljas, som medföra den
minsta samlade ökningen av varuefterfrågan. En upplåning i den fria
marknaden bör exempelvis föredragas framför en utgiftstäckning med
medel förskotterade från riksbanken. I praktiken blir i detta hänseende
riksbankens politik bestämmande, eftersom riksbanken genom sina
operationer på marknaden (köp och försäljningar av obligationer,
skattkammar-växlar etc.) helt kan avgöra den utsträckning i vilken statens skuldbevis
inläggas i riksbankens portfölj respektive tillföras marknaden eller
förbliva utestående på denna. En närmare diskussion om hur finansieringen
bör utformas ger föga av intresse, när man inte känner den allmänna
utvecklingen. Valet mellan olika utvägar får träffas från fall till fall.
På det lönepolitiska området möta än större svårigheter att nu
uppdraga riktlinjer för statsmakternas framtida handlande. Önskvärdheten
av att så att säga förankra prisutvecklingen i en relativt fast lönenivå är
ställd utom distkussion. Det får emellertid icke förbises, att en viss
varuprisstegring knappast kan undvikas och att det kan visa sig nödvändigt
att arbetarna erhålla viss kompensation för denna. I vad mån detta blir
fallet, måste bero på prisstegringens fördelning på olika utgiftsposter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
