Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Litteratur - Wickman: Europeisk tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
lohannes Wickman: Europeisk tragedi. Studier i ett kvartsekels
utrikespolitik 1914–1939. Natur och Kultur. Stockholm 1939. 210 sid.
Pris Kr. 6:—.
Tjocka lager av propaganda har bretts ut över händelserna och deras
orsaker under kvartseklet mellan världskrigets utbrott 1914 och det nya
•kriget i år. De flesta stormakterna har visserligen öppnat sina
diplomatiska arkiv och publicerat mängder av dokument kring det förra
världskriget. Vi borde därför ha lättare än människorna under tidigare
historiska epoker att urskilja sanningen. Men samtidigt har också
propagan^-dans teknik fulländats så att sanningen i stor utsträckning hindrats från
att bli känd utanför en mindre krets av specialister. I sin samling
studier över de senaste 25 årens europeiska tragedi pekar Johannes
Wickman ofta på sådana punkter, där lögnen eller den förvridna
halvsanningen bitit sig fast i det allmänna medvetandet i skilda länder, trots
att sanningen var fullt möjlig att fastställa.
I kapitlet om julikrisen 1914 analyserar författaren t. ex. frågan om
»skulden». Han visar hur det i själva verket är fullständigt visst att
ingen av stormakterna hyste planer på ett europeiskt krig, då konflikten
Österrike—Serbien bröt ut. När konflikten kom voro emellertid Tyskland
och Österrike överens om att utnyttja den för att stärka Österrikes
ställning på Balkan på Rysslands bekostnad. En serie vågade
diplomatiska spekulationer, delvis grundade på misstag, ledde till en situation,
som var ytterst farlig men ännu kunde ha räddats, om inte den tyske
generalstabschefen drivit på i full avsikt att hindra reträtt. Wickman
målar följande scen:
»I det europeiska stormaktssystemet, uppbyggt på en krutkammare,
där den minsta oförsiktighet kunde vålla en explosion, ställde Bethmann^
Hollweg ett brinnande ljus vid en tyllgardin, väl vetande att ett vinddrag
kunde framkalla en katastrof. Men han var förvissad om att Tyskland
hade försäkrat och att förlusterna skulle drabba andra. Då han såg att
han misstagit sig häri och med fasa iakttog hur elden spred sig, sökte
han med ententekabinettens hjälp att släcka den, men hindrades av den
österrikiska regeringen, som trodde att man utan risk kunde låta det
brinna en stund till.
Medan brottningen vid släckningsredskapen ännu pågår springer
Moltke fram och skär av slangarna.»
Så gick det till vid inledningen till det dramatiska skede som efter
tjugoårigt vapenstillestånd nu kommit in i sin andra öppna kris. Under
perioden mellan krigen har inte minst just krigsskuldfrågan spelat en
viktig roll. Det är mycket betecknande för läget mellan krigen att när
två franska historiker 1931 helt oväntat publicerade resultatet av en
undersökning som visade att Versaillesfördragets s. k. skuldparagraf i
själva verket inte har med det politiska ansvaret för krigsutbrottet att
göra, så ljöd från den tyska pressen ett samlat rop. Man stämplade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
