Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Gårdlund, Torsten: Kriget och de sociala reformerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget och de sociala reformerna
som alltid legat bakom tanken på oavbrutna sociala framsteg, har frigjorts
och samtidigt fått en konkret inriktning.
Framtidens sociala reformer hotas nu av kriget. Detta betyder samtidigt
ett hot mot de strävanden, som blivit väsentliga särskilt för den
reformistiska svenska arbetarrörelsen men som också stötts av andra politiska
grupper. Finns det då ingen möjlighet att låta reformpolitiken om än i
begränsad omfattning fortsätta rätt igenom nuvarande kristid? För att finna ett
svar på denna fråga är det först nödvändigt att fixera de stora dragen
i den senaste reformperioden.
Att det socialpolitiska reformarbetet både praktiskt och
stämningsmäs-sigt kommit att få så stor betydelse förklaras främst av utgångsläget: den
svåra depression som rådde 1933. I kampen mot depressionen var en
utvidgad statlig företagsamhet den ur ekonomisk och social synpunkt
viktigaste åtgärden. Att staten skulle stimulera konjunkturen genom stora
utgifter för allmänna arbeteten medförde samtidigt att man måste bestämma
de ändamål, för vilka utgifterna skulle användas. Både ur ekonomiska och
sociala synpunkter låg det nära till hands att i särskilt stor omfattning
använda anslagen för att förbättra bostadsstandarden för de grupper, som
ledo svårast av bostadsnöd. Man kan säga, att socialpolitiken särskilt under
de första regeringsåren blott var en annan sida av konjunkturpolitiken.
En naturlig konsekvens var, att man under denna tid valde
materialkrä-vande och därigenom kostsamma projekt; ur konjunkturpolitisk synpunkt
kan ju detta sägas vara det väsentliga.
Under den gynnsamma konjunktur, som avlöste depressionen, fortsatte
reformpolitiken. Tyngdpunkten låg fortfarande på bostadspolitiken; man
hade fått ett allt starkare intryck av bostadsnödens omfattning, och de
förbättrade konjunkturerna ansågos kunna bära utvidgade statliga
bostadsprojekt. Genom den chock, som "befolkningsfrågan" gav den politiska
opinionen, fick reformpolitiken nu även en ny stimulans. Utom den
fortsatta bostadspolitiken samt den ganska dyrbara folkpensionsreformen
gällde det under dessa år främst sådana åtgärder, som fått sin motivering
under diskussionen av befolkningsfrågan.
Den under de allra senaste åren fortsatta reformpolitiken kom
huvudsakligen att gälla sådana åtgärder, som icke medförde stora statsutgifter.
Man avstod sålunda för tillfället från sådana reformprojekt, vars
kostsamhet under depressionen varit en fördel och som under det följande
konjunkturuppsvinget ansetts kunna bäras. Detta kom emellertid icke att
hindra sådana ur budgetsynpunkt mindre kostsamma reformer som
semes-2 terlagen, olika arbetstidslagar, reformeringen av olycksfallslagen, effektivi-
Tiden 1 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
