Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Dahlberg, Gunnar: 165,000 olycksfall i arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165,000 olycksfall i arbete
i arbete, på blodiga händelser i samband med maskinarbete. Dessa
olycksfall torde emellertid inte utgöra majoriteten. Enligt en del undersökningar
utgöra de knappast mer än 1^4 av olycksfallen. En väsentlig del av
olycksfallen betingas av halkning, fall, nedfallande föremål o. dyl. Om vi gä
till invaliditetsfallen, finna vi, att olycksfall vid arbetsmaskiner orsaka
något över 20 proc. av olycksfallen. Vid hanterande av handverktyg och
enklare redskap inträffa något mindre än 20 proc. av invaliditetsfallen.
Halkning och fall, nedfallande föremål, lyftning o. dyl. orsaka mer än 25 proc.
av invaliditetsfallen.
När man får klart för sig, hur stora risker arbetare stå på grund av sitt
arbete, frågar man sig, om man inte kan göra något åt saken och varför
man inte bättre kunnat begränsa dessa risker. Det har gjorts mycket på
detta område. Man har infört olycksfallsförsäkring, man har en
yrkesinspektion, och det finns numera en hel del lagbestämmelser. När man
tänker på detta, känner man sig kanske närmast böjd för den
uppfattningen, att ingenting mera är att göra. Olycksfallen äro helt enkelt olycksfall
och kunna därför inte undvikas. Det hela är så ödesbestämt, att de, som
satt sig in i saken, inte anse, att det lönar sig att söka väcka en
allmän opinion, vilket ju annars inte borde vara så svårt med hänsyn till
farornas storleksordning. Detta så mycket mera som det bör vara
förhållandevis lätt att uppnå enighet om att det är önskvärt att något göres. Man
borde ju på alla håll vara villig att göra vad som kan göras, när det gäller
människors liv och hälsa. Även de, som anlägga rent ekonomiska
synpunkter på problem av denna art, borde vara med om saken, eftersom
olycksfall kosta pengar i form av ersättning för läkarvård och förlorad
arbetstid.
Om man sätter sig ännu närmare in i förhållandena, finner man
emellertid åtskilliga offentliggjorda exempel på att man lyckats göra en hel
del. Jag kan inte ta upp utrymme med att referera sådana exempel. Jag
skall bara nämna ett. Ingenjör Äke Dahlgren har redogjort för en serie
åtgärder, som vidtagits vid Visby Cementfabrik (tidskriften
Arbetarskyddet, 1937). Man lyckades där minska olycksfallsfrekvensen och fick
därför försäkringspremien reducerad med kr. 10: 25 per årsarbetare. Man kan
nog att räkna med att, när det gäller åtgärder av denna typ, förefinnes ett
visst av allmän tröghet betingat motstånd. Man är helt enkelt van att ha
det på ett visst sätt. Det medför besvär och kostnader att vidtaga
förändringar, och det blir i många fall helt enkelt inte av.
Vad kan man då göra? Man kan bättre använda de vägar, man hittills
gått: uppsätta skydd vid maskiner, göra propaganda för
safety-first-principen, d. v. s. uppmana och lära arbetarna försiktighet, aktsamhet o. d. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
