Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Hedenius, Ingemar: Om Hägerströms filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättssats föreligger, kan jag det oaktat dra viktiga slutsatser om verkliga
förhållanden. När en rättsats av allmän natur, t. ex. att en person som beter sig på
visst sätt skall straffas på visst sätt, ingår i den massa av rättssatser, som
benämnes gällande rätt, så förhåller det sig i regel så, att alla de personer, som
bete sig på det i rättssatsen angivna sättet, löpa stor risk att bli straffade på
det likaledes i rättssatsen angivna sättet. Och den speciella rättssatsen, att X
är skyldig att betala Y en viss summa pengar, ger grund för ett påstående,
att det med största sannolikhet kommer att få vissa i lagen angivna
konsekvenser för X, om han låter bli att betala. I intet fall uttrycka emellertid
rättssatserna själva påståenden om de förhållanden, vilkas förekomst jag
sålunda kan sluta mig till när rättssatserna föreligga.
Satser av de fyra nämnda typerna och de själslägen och handlingsvanor
som de uttrycka, spela naturligtvis en oerhört viktig roll i det sociala livet.
De etiska satserna uttrycka känslor, intressen och allehanda sociala attityder,
och de användas dagligen människor emellan som medel att suggerera fram
dylikt. Rättssatsernas sociala funktion innebär förekomsten av ett ytterligt
komplicerat och säkert fungerande vanesystem, som innefattar såväl den stora
allmänheten som statstjänstemännen av alla grader, ett vanesystem, som både
är betingelse för och betingat av rättssatsernas efterlevnad. Om allt detta har
Hägerström haft mycket att säga, och mycket kunde också här vara att
tillägga för att klargöra den breda bas av empiriska fakta, som teorin grundar
sig på, och som den söker att ur vissa synpunkter förklara.
Två viktiga saker återstå, som här icke kunnat beröras. För det första vilka
skäl som ligga till grund för denna teori, att moraliska och rättsliga satser
icke uttrycka något som kan vara sant eller falskt. Jag har här måst nöja
mig med att påpeka att den s. k. värdenihilismen innebär just denna teori. Men
det har inte varit mig möjligt att ange vad det finns för grunder att omfatta
en dylik teori. För det andra kan man fråga sig, hur man, om Hägerströms
teori är riktig, skall förklara den allmänt utbredda tron, att moraliska och
rättsliga satser uttrycka påståenden. Varav kommer sig illusionen, att det
finns värden och plikter?
Hägerströms eget svar på den senare frågan, vilket här icke kan närmare
refereras, står i samband med ett egendomligt betraktelsesätt, som spelade en
viktig roll i hans filosofi. Han ansåg, att mänskligheten, även den mest bildade
delen, rör sig med ett stort antal illusoriska föreställningar, vilka rent
principiellt äro likställda med de primitiva folkens vidskepelser. Till dessa
räknade han icke blott sådana idéer som dem om Gud, själens odödlighet och
viljans frihet — för att nu icke tala om den kristna religionens
grundsanningar —, utan även våra vanliga föreställningar om kraft, tid, rum, verklighet,
med andra ord praktiskt taget alla de föreställningar, som utgöra stommen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
