Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 1940
- Wellander, Erik: Lektioner i svenska I. Att hålla stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lektioner i svenska I
Tidens läsare få gärna framställa frågor rörande
svenska språkets behandling till prof. Wellander.
I den mån frågorna ära av allmänt intresse,
komma de att diskuteras under följande
"Lektioner i svenska". Adress: Sveavägen 68, Tiden.
Erik Wellander
Att hålla stilen
När en ung författare i början av sin bana griper sig an med att skriva,
så möter han, på vilket område han än arbetar, en rad av krångliga frågor,
som han måste söka svar på.
I vilken stil skall min framställning gå? Skall jag skriva lätt och lekande
och saftigt som en kåsör i tidningarnas underhållningsspalter, eller mera
stelt, allvarligt, högtidligt som ett riksdagsutskott i sina betänkanden? Eller
passar det för mig bättre med en högre flykt, en starkare stämning, en
dragning åt de poetiska rymderna? Jag måste bestämma mig för ettdera,
jag kan icke utan att göra mig löjlig flaxa och fara mellan olika stillägen,
det är som att gå i hög hatt och svart frack till bruna sportbyxor.
Men om jag har bestämt mig, om det som jag skall skriva är t. ex. ett
protokoll eller en reservation till ett kommittéutlåtande och jag med
hänsyn därtill bestämmer mig för den nyktra och korrekta stil, som är bruklig
i dylika skrivelser, så framträda nya frågor, som kunna vara kvistiga nog,
detaljfrågor rörande ordformer, satsbildning, ordval o. d.
Bör det i den mera officiella stil, som jag har valt, heta de är, eller de
äro, de gick eller de gingo? Skall alltså predikatsverbet ha annan form i
flertal än i ental? Bruket är i detta hänseende mycket olika i olika stilarter.
Talspråket har alltid de är, de gick — visserligen aldrig uttalat de utan di
eller dom — och detta bruk blir allt vanligare i de stilarter, som söka att
härma det lediga talspråket eller åtminstone att närma sig detta. Åtskilliga
kända och erkända författare, även medlemmar av Svenska Akademin,
skriva till och med i helt allvarligt hållna recensioner de är och de gick.
Å andra sidan heter det i officiella handlingar, riksdagsprotokoll,
utskottsbetänkanden o. d. aldrig så, den verkliga kanslistilen känner endast
formerna de äro, de gingo, och till detta ämbetsmannamässiga språkbruk
ansluta sig alla myndigheter och i regel även enskilda i skrivelser av
icke privat natur. Detsamma gör skriftspråkets normalform, den s. k.
normalprosan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:40:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1940/0061.html
