Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Tingsten, Herbert: Tryckfriheten under debatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckfriheten under debatt
Sverge: åtalen liu gällt artiklar mot personer sådana som Napoleon III,
Nikolaus I av Ryssland, Abdul Haraid, Mussolini och Hitler. Detta innebär
att den enda kritik, som kringskäres, är den, som riktar sig mot de
styrelser, vilka äro det svenska folkets ideal mest främmande. Pressen skulle,
om åtalspolitiken systematiskt och framgångsrikt fullföljdes, få angripa vår
egen regering och de nordiska grannländernas regeringar men icke
diktaturernas statsledningar.
Regeringen har manat pressen till försiktighet i uttalanden rörande
främmande makter. Att denna maning uppmärksammats eller, kanske riktigare,
att de flesta tidningsmän frivilligt ålagt sig en viss återhållsamhet är
obestridligt. Värdet härav kan icke förnekas. Man går dock för långt, då
pressen säges böra begränsa sig till rent sakliga och upplysande
framställningar. I tidningsmannens verksamhet har sedan länge ingått icke blott att
förmedla nyheter utan också att bedöma och vägleda. Rätten att värdera
ingår lika väl i tryckfriheten som rätten att upplysa. För många är det
naturligt att låta dessa värderingar halvt omärkligt ingå i försiktiga och
kyliga analyser; de förstås av en intelligent läsekrets och de domar, som
de antyda utan att uttala, äro ofta de mest nedgörande. Men svensk press
kan icke heller undvara den öppna och hårda kritik, som är den givna
uttrycksformen för andra publicisters värderingar. Och i vissa
sammanhang är denna reaktion den naturliga, ja, den enda uthärdliga och
anständiga. Inför överfallet på Finland skulle ett omskrivande och stillsamt
avståndstagande ha verkat förnedrande. Starka ord behövdes och uttalades.
Som motiv för en begränsning av tryckfriheten anföras de risker som
möta i förhållandet till utlandet. Att kritiska uttalanden i ett lands press
i och för sig skulle bli bestämmande för ett annat lands politik synes
ytterligt osannolikt. Med så litet visdom lär dock icke världen regeras. Även
inom diktaturländerna måste man veta, att den svenska pressen är fri
och att dess uttalanden icke äro dikterade av statsledningen. En annan sak
vore, om en stor del av pressen skulle kräva uppgivande av vår neutralitet;
detta kunde fattas som ett tecken på en stundande förändring i regeringens
politik. Men på denna punkt står den demokratiska press, varom här är
fråga, enig bakom regeringen. Att sympatin för diktaturerna ej är utbredd
i Sverge minskar naturligtvis diktaturernas sympati för oss. Men detta
förhållande kan ej ändras genom begränsningar av tryckfriheten. Viktigare
än någon pressopinion måste för diktaturerna på denna punkt vara det
faktum, att så gott som hela det svenska folket stöder de fyra stora
demokratiska partierna.
Dä regeringen tillsatte deti nya utredningen i december, antogs det på 69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
