Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2, 1940
- Wellander, Erik: Lektioner i svenska II. Tänk på läsaren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lektioner i svenska II
Tidens läsare få gärna framställa frågor rörande
svenska språkets behandling till prof. Wellander.
I den mån frågorna äro av allmänt intresse,
komma de att diskuteras under följande
"Lektioner i svenska". Adress: Sveavägen 68, Tiden.
Erik Wellander
Tänk på läsaren!
När man skriver ett brev, bör man hela tiden ha mottagaren i tankarna
och rätta brevet till innehåll och form efter dennes läggning och förmåga
att uppfatta. Ett brev till ett barn måste avfattas enklare än ett till en
vuxen, ett brev till en obekant utförligare och artigare än ett till en gammal
vän. Känner mottagaren väl till det ämne, som behandlas, så kan det räcka
med knapphändiga antydningar, rör det sig åter om saker, som för
mottagaren äro mindre kända, så måste brevet bli mera ingående.
Än mera invecklad blir frågan för den, som skriver en tidningsartikel,
en insändare, en kungörelse eller dylikt. Han måste komma ihåg, att han
vänder sig till många, kanske till tusentals läsare. Han får då icke skriva
som till en gammal vän: Moster Emma dog i går, och så sitt förnamn
under, ty huvudmassan av läsekretsen vet då icke, vilken Emma det är
frågan om. Sådana visst icke ovanliga dödsannonser som Vår kära moder
lämnade oss i går. Teodor och Tilda, vittna vältaligt om den ovane
författarens underlåtenhet att tänka på sina läsare, av vilka ju flertalet icke
kunna veta vilken Teodor och vilken Tilda som förlorat sin moder. Ensam
dam, som i annons önskar bekantskap med några år äldre herre med eget
hem, är alldeles för upptagen av sig själv. Redan en flyktig tanke på
möjligen hugade skulle ha sagt henne, att dessa utan uppgift om hennes ålder
icke kunna veta, hur gammal en några år äldre herre bör vara.
Varje författare måste besinna detta, att hans läsare gå till läsningen
med mycket olika förutsättningar. Somliga äro på förhand väl inne i saken
och behöva därför blott några hastiga antydningar för att till fullo
uppfatta vad författaren vill säga. Andra äro alldeles okunniga om saken och
behöva därför en fullständigare och tydligare redogörelse för denna.
Vilkendera gruppen skall nu författaren rätta sig efter, när han skriver?
Skall han tänka på de närmast intresserade och bäst underrättade och lägga
sina ord efter deras förutsättningar, eller skall han skriva för de minst
kunniga, de helt oinvigda? Eller bör han gå en medelväg och skriva
onödigt tydligt för de invigda men otillräckligt för de sämst underrättade?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:40:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1940/0119.html
