Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Litteratur - Det norske arbeiderpartis historie 1887—1937. Under redaksjon av Halvdan Koht. Annet bind 1905—1923. Av Halvard M. Lange og Håkon Meyer (Björnberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
alla krav som man rimligen plägar kunna
ställa pl ett jubileumsverk av det slaget
komma att fyllas. Man kunde under
sådana omständigheter ha rätt att vänta att
uppgiften lösts på ett helt annat sätt. Och
i betraktande inte minst av att tre tjocka
volymer dock utgör en ganska vid ram,
hade man hoppats att inom den finna
mer sammanhängande, utredande,
bestående framställningar av t. ex. partiets
ideologiska utveckling, dess organisatoriska
växt och dess insatser i kommunal- och
rikspolitiken. Därav har blivit intet, även
om det skulle vara möjligt att i tredje
volymen hjälpligt reparera skadan.
Resultatet synes av de två första
volymerna att döma bli en ytterst rapsodisk
skildring av Norges senare politiska
historia med huvudvikten lagd vid
arbetarpartiets insats. Och med bästa vilja kan man
inte påstå att därvid framkommit något
väsentligt nytt utöver vad som redan
blivit känt genom andra partiers
jubileumsböcker och andra arbeten. Inte ens
problem, som av andra författare — bl. a.
norska arbetarpolitiker i
memoarskildringar — berörts och som Lange och Meyer
med sin tillgång på material bort kunna
reda ut, har närmare uppmärksammats.
Så är t. ex. fallet med den intressanta
frågan om arbetarpartiets eventuella
medverkan i regeringen mot slutet av
världskrigs-tiden. Dunkla frågor lämnas utan vidare
öppna, och i stället för klara
sammanfattningar och analyser får man ofta långa,
tradiga protokollsreferat. Därtill kommer
att i synnerhet Meyers framställning sak-
nar den formella elegans, som i så
utomordentlig grad präglade exempelvis
Wilhelm Keilhaus och Olaf Gjerlöws böcker.
Man måste beklaga att profesor Koht,
som varit upptagen av andra och
pressande plikter som utrikesminister, fått stå
som redaktör för ett arbete, för vilket han
naturligtvis i verkligheten inte bär något
som helst reellt ansvar. Det är otänkbart
att han skulle kunna godkänna den
vårdslöst tecknade bild, som Meyer givit av
tidsperioden 1914—23.
Norska arbetarpartiet följer sedan mer
än fem år tillbaka en kurs stick i stäv
mot 1920-talets. Och man kunde vänta att
möta en partihistoriker, som bättre än
Meyer hade frigjort sig från det förflutna
och som varit i stånd att se nyktrare än
han på den förnedringens beklämmande
period, i vilken partiet inträdde genom det
ryss-revolutionära genombrottet 1918.
Man undrar vad slags läsare Meyer tror
att han vänt sig till, när han t. ex. efter
en skildring av de revolterande
kommunisternas seger inom partiet ser sig i stånd
att prestera följande: "Så stod partiet
klarare enn för på masseaksjonens,
diktaturets og rådsidéernas grund, rede til å
greie ut nasrmere sosialiseringens og
rådsforfatningens praktiske sider. Og
samtidig slo det fast at samarbeid om
regje-ringsdanning ikke måtte finne sted og at
valgstreik og stortingsmannstreik var
tillatt. Men denne nyorienteringen betydde
ikke at partiet hadde opgit
parlamentarismen."
Arne Björnberg
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
