Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Gårdlund, Torsten: En skam att vara svensk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lin skarn att vara svensk?
anhängare själva uppställt, blir då icke förverkligal. Det samtidiga
inträl-fandet av dessa tre möjligheter synas i nuvarande läge i hög grad osannolikt.
Interventionens företrädare ha icke förmått bevisa hållbarheten i något
av sina påståenden. Rysslands avsikter att fortsätta sin erövringspolitik
har baserats på sådana orimliga grunder som ett citat från den framlidne
historieprofessorn Harald Hjärne, ett uttalande av Gustav II Adolf efter
freden i Stolbova, en fras om bolsjevikisk imperialism eller på en
metafysisk föreställning om att ett land, som tagit ett steg, med nödvändighet
måste ta ett steg till. De belägg för Sverges möjligheter att vid Finlands
sida bjuda Ryssland motstånd, vilka framlagts av den "militära
expertisen", ha en brist på precision som knappast kunna göra dem acceptabla
inför ett forum av verkliga militära experter; inför allmänheten har i
varje fall blott framlagts lösliga och banala synpunkter, som endast
försetts med etiketten "militära expertomdömen". När det gällt bedömandet
av Tysklands ställning till en svensk intervention har samma
godtycklighet gjort sig gällande i interventionsvänliga kretsar. Från regeringshåll
har man erinrat om att Tyskland befinner sig i allians med iSovjet. Det
har också antytts att det förelegat mera direkta informationer om
Tysklands avsikter att infria sina förpliktelser mot Sovjet vid ett svenskt
neutralitetsbrott. Mot detta ha interventionister — sådana som prof. Ahnlund
ooh överste Bratt — ställt en egen åsikt: T)^kland skulle icke angripa vårt
land vid vår uppslutning på t inlands sida; därtill är det tyska folkets
respekt för militär tapperhet alltför stor. Man nöjer sig icke med detta
förvirrade påstående. Interventionisternas tankar löpa vidare: ’lyskland kan
tvärtom väntas angripa det moraliskt förslappade Sverge, som icke visiar
sin kraft genom ett anfall på Ryssland!
Debatten i denna fråga har dessvärre icke inskränkt sig till sakliga
överväganden. Många av interventionens förespråkare ha även stridit för sin
åsiKt med metoder, som icke anses hederliga i ett demokratiskt land.
Delvis kan detta förklaras därav att många i denna krets äro personer, som
förut ägnat ett mera förstrött intresse åt politiska frågor och vilkas
omdöme i detta avseende är otränat. Men denna förklaring är endast delvis
hållbar. När en tidning som Svenska Dagbladet, vilken påstår sig icke vara
interventionsvänlig, riktar grundlösa personliga tillvitelser mot
regeringschefen och varnar riksdagen för en påstådd folkopinion, då har man att
göra med politiska angrepp av simplaste art. Stockholms-Tidningens och
Eskilstuna-K-urirens kampanjer kunna förbigås; de stå fullt i linje med vad
dessa tidningar förut presterat.
132 Ur moralisk synpunkt har man häpnat över många inlägg från de in-
Tiden 3 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
