Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Langlet, Emil: Sydosteuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. Langlet
Tysklands politiska inflytande ökades emellertid undan för undan och
nådde sin kulmen under de månader som förflöto mellan Miinchenmötet
och den tyska inmarschen i Tjeckoslovakien under vilken tid hela det
franska säkerhetssystemet i Sydosteuropa — och i Europa som helhet —
raserades, och Lilla Ententen föll sönder. Den omedelbara konsekvensen
var att Frankrike började avveckla sina intressen i hela området men
samtidigt också en växande rivalitet mellan Tyskland och Italien. I den tyska
framstöten började Italien se ett hot mot sina egna positioner; det viktigaste
italienska motdraget blev som bekant ockupationen av Albanien, vilken kom
nästan Som ett svar på den työka inmarschen i Tjeckoslovakien.
Under våren och sommaren i fjol forcerades den tyska
sydostexpansionen ytterligare med stor kraft och intensitet, synbarligen i syfte att säkra
Tysklands råvarubasis för det kommande kriget.
Den viktigaste stöten gjordes redan i mars, omedelbart efter
ockupationen av Tjeckoslovakien, och riktades mot Rumänien. Synbarligen
försökte tyskarna då snabbt framtvinga ett handelsavtal, som praktiskt taget
skulle ställa hela det rumänska näringslivet under tysk kontroll.
Rumänien gav emellertid inte vika för påtryckningen utan sände i stället ett
nödrop till London, som så småningom ledde till den bekanta
västmaktgarantin. Med Tyskland slöts ett avtal, som gav tyskarna väsentligt mindre
än det minimum som fordrades i marsaktionens ultimativa krav, och
följdes senare av andra handelsavtal, såväl med Frankrike som med England.
Tyskland fick emellertid löfte om ökning av oljeleveranserna till 1,3
miljoner ton årligen, men detta var mindre än vad Tyskland och Österrike
tillsammans erhållit 1936 (1,4 milj. ton), och icke ens denna nivå har
sedermera upprätthållits, om det nu berott på bristande god vilja hos
rumänerna, på det sjunkande utbytet av oljefälten eller på de faktiska
transportsvårigheter, som vållats av den av kriget förorsakade
desorganisationen av järnvägsförbindelserna och av den tidiga och hårda isbeläggningen
på Donau.
Tysklands snabba överrumplingsseger i Polen medförde emellertid en
ny stegring av Tredje Rikets prestige i Sydosteuropa. Under senare delen
av september i fjol tycktes porten stå öppen för Tysklands marsch mot
sydost, ett förhållande som icke minst i Italien framkallade stor oro. Men
inom kort förändrades läget fullständigt genom Rysslands ingripande i
det polska kriget. "Sovjet har stängt dörren till Sydosteuropa för
Tyskland", hette det. Överallt i världen trodde man med ens, att Tyskland
förlorat alla chanser till en fortsatt expansion mot sydost. Det talades
visserligen om en uppdelning av Sydosteuropa i tyska och ryska intressesfärer,
154 vilket antogs utgöra en hemlig klausul i pakten mellan Berlin och Moskva.
Tiden 3 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
