Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Lindberger, Örjan: Förlagsaktiebolaget Elefanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlagsaktiebolaget Elefanten
smaken inte bara genom arten av den förströelselitteratur som skvalat fram
i en aldrig sinande flod genom dess spalter, utan också genom det sätt,
pä vilket den behandlat böcker pä recensionsavdelningen. I England har
det rentav förekommit, att de mest spridda tidningarna stämplat litterärt
högtstäende böcker som tråkiga och oläsbara. I Sverige ägnas nog
tillbörlig uppmärksamhet åt de betydande författarna, men samtidigt bestås en
storartad publicitet åt mycket annat tryckt gods. Gränserna äro utsuddade
mellan konst och makulatur. Att så måste ske ligger i den moderna
pressens natur. Den vill, för att åter citera Northcliffe, "ge publiken vad den
vill ha". Det betyder, att böcker om ämnen som folk talar om —
läkar-romaner är ett typiskt exempel — måste för sitt ämnes skull behandlas
utförligt av tidningarna, om de vill ha tumme med publiken. Sådana
. böcker få ofta en häpnadsväckande gratisreklam.
Man skulle kunina sammanfatta förändringen på bokmarknaden i starkt
förkortat perspektiv ungefär sä här: P’örfattarskap är nödvändigtvis
hantverk, konsthantverk. Så länge bokframställningen var hantverksmässig
generade den inte litteraturen. Sedan den blivit industriell, är den en fara
för litteraturen. Oberoende av författarnas och förläggarnas önskningar
— i de flesta fall säkert mot deras önskningar — har bokframställningen
övergått från att vara en självständig verksamhet till att bli en gren av
en storindustriell trycksaksproduktion, där veckopressen och
sensationstidningarna äro ekonomiskt utslagsgivande. Även en bokförläggare, som inte
skulle vilja ta i veckotidningar med tång ens, kan inte bortse från deras
existens. De äro ekonomiska konkurrenter, som endast kunna hållas frän
livet genom utgivande av böcker i motsvarande klass. Och sä släpps det
årligen fram ett stort antal likgiltiga eller dåliga böcker, endast därför
att det finns en chans att ett par kan bli för förlagsekonomin
välbehövliga best sellers.
Skulden till detta förhällande ligger till mycket stor del hos dem som
satte lavinen i gång: Northcliffe et consortes. I de anglosaxiska länderna
kan man t. o. m. ge dem hela skulden. Men i Sverige var utgångsläget ett
annat, vi fingo folkskolan redan 1842, och man kan knappast överse
helt och hållet med den svenska allmänhet, som sä villigt köper vad som
står på best seller-listan. Denna allmänhet torde företrädesvis vara att
söka inom medelklassen.
Ty vad är det för folk som köper böcker i Sverige? Ja, det finns ett
litet skikt pä kanske ett par tusen personer tillhörande företrädesvis de
intellektuella yrkena, som är uppfostrade i välbärgade familjer med böcker
och köper böcker med urskiljning — möjligen med det undantaget att de
är litet för svaga för detektivromaner. Men de skapar inga feta upplagor. 163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
