Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Lindberger, Örjan: Förlagsaktiebolaget Elefanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlagsaktiebolaget Elefanten
slröelse och rekreation. Jag orkar inte med några tunga och trista böcker.
Den som säger så tror, att han har en egen uppfattning i frågan. I själva
verket har den suggereraits på honom av förströelseproducentema. De har
inte något intresse av att han vinner ökad klarhet rörande sig själv och
’sin position, de vill ha honom till en bekväm kund av standardiserade
varor. Men han själv borde ha intresse och samhället som sådant har
absolut ett intresse av att dess medlemmar är så väl orienterade i
tillvaron som möjligt. Eljest försvåras och förhindras den sociala
anpass-nings- och utjämningsprocess som i vår rörliga tid tenderar att foTtgå
allt snabbare, och Stora grupper blir sittande stirrande och oförstående
inför varje förändring som inträffar utan att veta om de skall fatta
ståndpunkt för eller emot. Den konstnärligt skapande litteraturen skulle kunna
fylla en uppgift i samhällsmaskineriet, som delvis motsvarar balanshjulets
i en vanlig maskin.
En litteratur, som skäll fylla en dylik uppgift, måste med nödvändighet
ha större ambition än att roa. Den skall kunna förklara, inspirera, lyfta,
lugna, egga, skrämma, uppmuntra. Delvis måste den vara triist. Det finns
punkter i tillvaron, där endast en trist litteratur kan verka klargörande
och befriande och berikande. Martin Koch har åskådliggjort detta i en
bild. som är värd att anföra:
"I den innestängda, hemska lilla Vasaparken i Stockholm blommade en
frostig vår en bagtornsbuske — jag tror det var hagtom. En tidig morgon stod
framför denna buske en trasig och snorig proletärpojke. Han stod där länge
och såg hätskt på den vackra blomsterslöjan över de små kvistarna. Slutligen
tog han ett hårt grabbtag rätt in i busken, ruskade grenarna i vild avundsjuka
och sade: — Blommar du, jävel?
Ja, busken blommade. Även denna frostiga vår och i den förfärliga
Vasa-parken i Stockholm.
Om någon kunde öppna det sovande borgarfolkets ögon för den djupa
tragiken i denna lilla morgonidyll — han vore proletärdiktare.
Om någon kunde öppna pojkens ögon för skönheten i den blommande busken,
för de oändliga livsvärden, som ligga bakom denna skönhet — han vore
proletärdiktare."
Detta är ett försvar både för det trista och för det övervardagligt vackra
i litteraturen, och det gäller inte bara för proletärlitteräturen, utan för
all litteratur. Men den vanliga typen av läsecirkelböcker fyller inte någon
av de uppgifter, som Martin Koch pekar på. Den löser inga knutar, den
vidgar inga perspektiv, den läses och är glömd.
Det vore därför ytterst önskvärt, att man sökte nä de många deltagarna i
läsecirklarna och sökte förmå dem att sätta sin lektyr under diskussion.
De som står närmast till denna uppgift är tjänstemannaorganisationema.
Även om det kanske inte är främst bland deras medlemmar, så är det dock 165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
