Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Gårdlund, Torsten: Den nationella väckelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nationella väckelsen
Här skall ett försök göras att karakterisera och hedöma
framtidsmöjligheterna för denna mot regeringen oppositionella rörelse, vilken tagit sin
utgångspunkt i kritiken mot statsmakternas politik under det finska
frihetskriget. Vid behandlingen av det inrikespolitiska problem, som härvid
skapats, bör man av hänsyn Itill denna rörelse, som dock synes ha en god vilja,
förbigå sådana händelser som det nyligen hållna sammanträdet inom
Stockholmshögern. Den nya ordföranden, direktör Ljungqvist, inledde här en
partipolitisk aktivitet — måhända början till en valrörelse — vilken måste
betecknas som en spekulation i de stämningar som skapats av Finlands
motgång.
Centrum för den nationella väckelserörelsen, som vänder sin spets mot
samlingsregeringen, är alltså samfundet Nordens Frihet. Som satelliter runt
denna centralkropp kretsa sådana regeringskritiker som Nils Flyg, Ture
Nerman, Torgny Segerstedt och Henning Thylin. Grunderna för deras
rörelser äro emellertid av en så skiftande och personlig art att man
knappast kan betrakta dem ur ett enhetligt perspektiv; hos några av dessa
bi-planeter försvåras ett sådant studium också av deras avstånd från jorden.
Icke ens under det finska kriget framgick det med full tydlighet, vilka
avsikter samfundet Nordens Frihet egentligen hyste. Det knappast någon
gång utsagda önskemålet — undantaget är Ahnlunds och Bratts broschyr —
var väl att Sverge direkt skulle intervenera i kriget. När denna linje icke kunde
få anslutning från statsmakterna, synas interventionisterna som ett praktiskt
alternativ ha ägnat huvudparten av sin kraft åt frivilligsaken i den
förhoppningen — för att använda dr Ivar Anderssons ord — att Sverges
samlade militärmakt stod bakom de frivilliga. "Sedan det blivit klart att
Sverge ej skulle komma att intervenera, fick anslutningen till frivilligkåren
en annan karaktär, och kårens uppgift blev också en annan än vad många
från början hade tänkt sig". Det märkliga uppträdande, som på olika orter
visats av flera av frivilligrörelsens talesmän och även av en del officerare
i deras framträdande inför trupp, tyder på en strävan att genom personligt
inflytande — utan hänsyn till statsmakternas mening — verka för en
övergång från frivillighjälp till direkt intervention. Denna kampanj
beledsagades av hotfulla antydningar mot regeringen, mot "den s. k. statsministern"
och stundom mot den "kraftlösa" demokratin.
Efter freden har samfundet Nordens Frihet givit tydligare uttryck åt sina
avsikter. Dessa uppges vara att verka för ett nordiskt försvarsförbund, för
en effektivisering av det svenska försvaret, för åtgärder mot all slags
lands-förrädisk verksamhet samt för bistånd åt Finland vid evakueringen och
landets återuppbyggande. Detta program är som synes detsamma som det som
194 leder regeringens aktuella strävanden. I praktiken har samfundets verksamhet
Tiden 4 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
