Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskola eller enhetsskola?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liottenskola eller enhetsskola?
alltså en uppdelning av klasserna ske. Stora flertalet fortsätter i den
allmänna folkskolelinjen, de svagast utvecklade hänvisas till särskilt
avpassad undervisning i s. k. hjälpklasser eller svagklasser, de mera begåvade
sammanföras i särskilda linjer inom enhetsskolan; realskolor och flickskolor
med teoretisk eller praktisk inriktning. Läroverket för på fem år till
real-examen och på åtta år till studentexamen, flickskolan för på sju år fram till
normalskolekompetens.
Nu är det emellertid uppenbart, att en särskild så att säga
begåvningslinje icke kan organiseras inom varje folkskola. Varje årskull måste ju
fylla åtskilliga klassavdelningar för att en särskild klass för de begåvade
skall kunna bildas. I städer och stora samhällen går det bra, i mindre
samhällen går det sämre, på rena landsbygden går det icke alls. Där måste
barnen skickas till en ort med mera utvecklat skolsystem, och i regel
måste de inackorderas där. I dylika fall kunna barnen alltså icke utan
vidare flyttas från en skolform till en annan, överflyttningen är icke
endast skolans sak, det kräves vistelse fjärran från hemmet, uppehåll på
främmande ort, inackordering och tillsyn. Det blir en fråga om hemmets
ekonomi och barnens fostran av långt allvarligare innebörd än när
flyttningen sker inom skolorten. För dessa fall vill man — fortfarande i bästa
överensstämmelse med enhetsskolans idé — ordna skolgången så, att barnen
kunna stanna i hemmet ända till folkskolans slut. De gå alltså sex år i
folkskolan och övergå så till högre skola, där de på fyra år nå realexamen,
på sju år studentexamen, på sex år normalskolekompetens. Detta innebär
för dem icke den bästa studiegång, som kan ordnas. Särskilt är det
beklagligt, att dessa barn få sin utbildningstid fram till real- och studentexamen
liksom till normalskolekompetens förlängd med ett år (6 + 4, 6 + 7, 6 + 6
i stället för stadsbarnens 4 + 5, 4 + 8, 4 + 7), men denna förlust får anses
väl uppvägd genom vinsten att barnen kunna stanna i hemmet två år längre
än som annars vore möjligt.
Linjer, byggda på sjätte folkskoleklassen, böra alltså finnas i sådan
utsträckning, att de kunna uppta de särskilt begåvade barnen från
landsbygdens skolor. Dessa linjer fylla emellertid även en annan uppgift. Det
händer ej så sällan, att verkligt duktiga begåvningar ej i tid göra sig
gällande, på grund av blyghet och hämningar, brist på förståelse från
lärare, svåra hemförhållanden eller dylikt. De bli då vid fjärde årets
slut ej överflyttade till högre skola utan stanna kvar i folkskolan. Det är
önskvärt, att det för dessa finnes möjlighet att övergå till högre skola vid en
senare tidpunkt, och denna möjlighet ge just de på sjätte folkskoleklassen
byggda linjerna.
I den mån folkskolan växer upp och blir sjuårig, tränger sig det svåra 219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
