Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Tingsten, Herbert: Problem i svensk demokrati II. Val och folkomröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Val och folkomröstning
tenderat att minska; sålunda ha lantarbetarna och arbetarkvinnorna, som
tidigare visat ringa politiskt intresse, i allt högre grad deltagit i valen. Vid
1936 års val var valdeltagandet bland männen i den högsta socialklassen
85,5 proc., inom medelklassen 80,o proc. och i arbetarklassen 76,8 proc.
Motsvarande siifror för kvinnorna voro 85,3, 72,8 och 67,9 proc.
Arbetarklassens kvinnor rösta alltså fortfarande proportionsvis mindre än männen
inom denna klass, men deras valdeltagande utvisar en tämligen stadig
relativ ökning. I det hela tyda de val statistiska uppgifterna på att de
socialdemokratiska framgångarna till stor del bero på att grupper inom
arbetarklassen, som förr varit politiskt likgiltiga, nu blivit socialdemokratiska
väljare. Härtill kommer att fortfarande en betydande reserv av
valskol-kare finnes inom arbetarklassen. Dessa förhållanden göra det sannolikt,
att socialdemokratin skall lyckas bevara och befästa sin maktställning,
såvida icke Stora förändringar inom partiväsendet, vilka nu icke kunna
förutses, inträda.
★
Folkomröstningsinstitutet har vunnit plats inom vår författning endast
i form av rådgivande folkomröstning, d. v. s. regering och riksdag kunna
genom lag besluta, att en fråga skall framläggas för valmännen, men äro
icke bundna av den ståndpunkt, som vinner majoritet vid omröstningen.
Institutet infördes år 1922 och har som bekant kommit att användas
endast en enda gång, nämligen vid omröstningen i förbudsfrågan i augusti
1922.
Före 1922 års grundlagsändring hade tanken på införande av
folkomröstningsinstitutet i en mera vidsträckt omfattning gång efter annan förts
fram. Socialdemokraterna visade här som i andra länder intresse för frågan,
då folkomröstningen framstod som ett slags yttersta konsekvens av det
demokratiska systemet. Enstaka högermän hade också föreslagit bestämmelser
om referendum, d. v. s. om möjlighet att hänskjuta av regering och
riksdag antagna lagar till folkets avgörande. Högersympatierna för
referendum bottnade säkert i en spridd om också oriktig föreställning om att
institutet skulle verka i konservativ riktning. Den år 1920 tillsatta
folkomröstningskommittén avstyrkte emellertid under anslutning från både
konservativt och socialdemokratiskt håll införande av andra
folkomröstnings-former än den konsultativa. Man befarade, att folkomröstningen skulle
kunna försvåra det parlamentariska systemets funktionering, och erinrade
om de svårigheter, som skulle uppstå, därest mera invecklade frågor
förelades valmännen. Sedan kommittén är 1923 avgivit sitt betänkande, har
frågan knappast framträtt i den politiska diskussionen. För närvarande 235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
