Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Tingsten, Herbert: Svensk demokrati i samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk demokrati i samling
folkstyrelse inom staterna. Tvistefrågor skola lösas genom förhandlingar
och kompromisser, icke genom våld och diktat. Demokratin med sina
omständliga procedurer, sina offentliga debatter, sina garantier för den
enskildes rätt och frihet, är avpassad för den yttre freden. I alldeles särskild
grad har känslan för och tron på freden satt sin prägel på de små
skandinaviska demokratierna, som saknat alla aspiraCioner på nationell
utvidgning och Bom synits äga grundade förhoppningar om att i lugn avskildhet
få utveckla sin andliga och materiella odling. Läget i Danmark och Norge
visar att dessia förhoppningar varit felaktiga och farliga. I Sverge måste
tiden begagnas till att aktivisera och stålsätta, till att göra den
fredsälskande demokratin stridbar.
I första rummet är här fråga om ett stärkande av det militära försvaret.
Med tanke på farans storlek och den begränsade tid, det här gäller, äro
alla ense om att man bör till det yttersta utnyttja folkets och landets
möjligheter. Varje ökning av försvaret betyder en minskad krigsrisk och en
stegrad utsikt till framgång, om kriget trots allt blir oundvikligt. I fråga
om utgifterna för försvarsberedskapen och den inknappning, som
nödvän-diggöres både genom dessa utgifter och den relativa ekonomiska isoleringen,
måste kravet på en rättvis fördelning lav bördorna inskärpas. Ju större
svårigheterna äro, desto starkare måste kravet bli på en åtminstone tillfällig
ekonomisk utjämning. Sänkningen av levnadsstandarden måste i första
rummet drabba de grupper, som leva i överflöd. Vi kunna tänka oss ett Sverge,
som förvandlas till ett befäst fattighus, men icke ett Sverge, där de fattiga
måste avstå från sin nödtorft, medan de förmögna endast minska på sin
lyxkonsumtion. Miissförhållandena ha på denna punkt säkerligen icke varit
så stora som under världskriget, men alltför många exempel finnas på att
den ene utarmas av krisen, under det att den andre profiterar av den. Denna
synpunkt måst också hållas levande, då det gäller att reglera löner och
arvoden. Det är svårt att helt undvika det i och för sig absurda
förhållandet, att de till militär tjänstgöring inkallade och deras anhöriga till stor
del sättas på nödlön, under det att andra, som besätta platser i den nya
krisorganisationen, nå en lika konjunkturbestämd höjning av sin
levnadsstandard. Men den ofrånkomliga tendens, som här framträder, måste så
långt möjligt motverkas.
Om vårt läge, vilket icke är uteslutet, under lång tid förblir i huvudsak
oförändrat, blir den ideella stridsdugligheten ett allt väsentligare problem.
Den anda av tillförsikt och beslutsamhet, som för ögonblicket är
förhärskande, kan inom vissa folkgrupper i en tid av väntan — under yttre tryck
och försämrat ekonomiskt läge — förbytas å slöhet och defaitism. Det är
sannolikt särskilt svårt att upprätthålla en nationell stämning, som icke riktas 261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
