Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Gårdlund, Torsten: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
av lättnad i rustningsbördan. När man vädjar till det arbetande folket om
ökade arbetsprestationer bör detta sammanhang klart uttryckas: "Genom
att öka våra arbetsprestationer kunna vi minska trycket på vår
levnadsstandard. I samma mån som alla arbetande, i industrin lika väl som i
jordbruket, öka sina arbetsprestationer, förbättras vår försörjning." Om icke
detta — i och för sig enkla — förhållande klargöres, är det fara värt, att
de arbetare, av vilka man begär längre arbetstid, blott tänka på den
personliga bördan och icke inse att en lättnad i försörjningsförhållandena
skapas för folkhushållet och för dem själva.
Det är självfallet, att varje vädjan om ökade arbetsprestationer måste
ske genom fackföreningsrörelsen; detta är särskilt klart i vårt land, som har
en bättre organiserad och lojalare fackföreningsrörelse än något annat
land. En och annan har med en viss — säkert välmenad — otålighet
föreslagit, att tjänstepliktslagen och fullmakten om undantag från
arbetarskyddslagarna omedelbart skulle sättas i kraft för att snabbt skapa den
nödvändiga anpassningen på arbetsmarknaden. Sådana åtgärder te sig för
närvarande opraktiska och — för en tid framåt — även direkt ogörliga. Att
tillgripa en förut oprövad lagreglering innan man försökt komma fram på
beprövade vägar — genom fria förhandlingar — är opraktiskt. Att sätta en
lagstiftning i kraft, innan det administrativa systemet är uppbyggt, är
ogörligt. Samtliga bestämmelser i tjänstepliktslagens paragrafer 9 till 16, från
företrädesbestämmelserna till den allmänna tjänsteplikten, skola
administreras av organ som ännu icke existera.
Det är icke bara till arbetarna, en vädjan bör riktas, utan även till dem
som äga maskinerna. Det är ju välbekant, att industrin, särskilt den mindre
industrin, ständigt har en reserv i form av outnyttjade möjligheter till
rationalisering. Man vet detta genom undersökningar av sådana
rationaliseringsåtgärder, som vidtagits till följd av stimulansen från en
löneökning eller ökad konkurrens: man har funnit att rationaliseringsåtgärder
då utlösts, som redan tidigare — vid det gamla räntabilitetsläget —
voro lönande men som man då icke tänkte på. Det är därför
sannolikt, att företagarna skulle sätta i gång betydande
rationaliseringsåtgärder — även sådana som icke kräva några avsevärda investeringar för
maskinella anläggningar, vilket för närvarande är den önskvärda typen —
om teknikerna göras uppmärksamma på nödvändigheten att nu pressa
landets produktionskapacitet till det yttersta. En sådan rationalisering borde
stödjas genom statliga åtgärder. I någon mån har detta skett genom att
industrikommissionens krigsindustriavdelning varit teknisk rådgivare för
företag, som måst ägna sig åt egentlig rustningsproduktion. Det förefaller
rimligt att i nuvarande läge utvidga denna verksamhet. Ett statligt rådgiv- 265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
