Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Jödal, Ole: Utrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
uttryck i ett av samtalen med Rauschning, som denne återger i sin bok
Hitler m’a dit. Det var också utrikespolitiska insatser hans anhängare
väntade av honom. Han hade själv infekterat dem med hatet mot
Versailles-diktatet. Det var hans främsta uppgift att undanröja dess följder för
Tyskland. Men om Hitler själv drömde om världen så drömde väl det tyska
folket mest om sina egna förhållanden. Hitlers anhängare trodde att allt
ont kom av Versailles, alltså måste Versailles avskaffas. De hade däremot
ingen bestämd uppfattning om Mexicos betydelse för det tyska folkets lycka
och välgång. För Hitler föreifaller det som om även Mexico kunde vara
ett lockande mål. Men de första uppgifterna väntade närmare.
I sin utrikespolitik liksom i sin inre politik använde Hitler sitt nya vapen,
"det psykologiska vapnet". Han visste att det engelska folket inte var
psykologiskt moget för några motåtgärder och besatte Rhenlandet i mars
1936. Visserligen var Rhenlandets demilitarisering frivilligt undertecknad av
Tyskland, men det var lätt att övertyga både tyskar och engelsmän om det
barocka i att Tyskland inte skulle få hålla trupper på egen mark.
Rhenlandets besättande var det första provet. Hitler var då ännu
försiktig. Han handlade tvärt emot sina generalers råd, men han gjorde det med
en viss ängslan. Trupperna hade order att omedelbart retirera vid första
tecken till motaktion, men ingen motaktion kom. England höll Frankrike
tillbaka och Hitler var styrkt i tron på sitt eget psykologiska snille.
Tysklands propaganda i utlandet utvecklades sedan i takt med den
militära upprustningen. Hitler ville inte bara utnyttja stämningslägen
i andra länder till egna framstötar. Han ville själv skapa
förutsättningar för sina aktioner genom en "psykologisk artilleriförberedelse".
Hans propaganda var utomordentligt väl förgrenad. Den slog såväl i
inflytelserika utländska kretsar som bland missnöjda element inom lägre
Samhällsskikt. Högt uppsatta personer intalades "förståelse" för det nya
Tyskland och dess "berättigade" krav. Maktlystna äventyrare och betryckt
småfolk lockades med det tyska exemplet. Men framförallt arbetade
den tyska propagandan bland de tyska kolonierna och minoriteterna i
utlandet. Varje utlandstysk skulle vara en förkämpe för det stora
fosterlandet och dess nya imponerande kraftutveckling. Utlandstyskarna
organiserades och ställdes under direkt kommando från Berlin. Deras
organisation blev till och med 1937 förvandlad till en avdelning inom det tyska
utrikesministeriet och ledaren Bohle fick rätt att delta i rikskabinettets
sammanträden. De organiserade utlandstyskarna var därmed ett
instrument i utrikespolitiken. Även de nationalsocialistiska partierna i andra
länder utnyttjades som hjälpmedel för den tyska politiken och stöddes från
Tyskland i den mån man kunde ha nytta av dem. Till och med högt 269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
