Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Cederwall, Gustav: Hur England finansierar kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur England finansierar kriget
ministern, sir John Simon, den 23 april presenterade sin nya budget för
underhuset, kunde han meddela, att utgifterna för krigsändamål under de
första sju krigsmånaderna uppgingo till 905 milj. pund. I den första
krigsbudgeten gällande för tiden från april 1940 till och med mars 1941
beräknas de totala statsutgifterna till 2,700 milj. pund eller ungefär lika mycket
som under förra krigets sista år. Härav skulle nu omkring 2,000 milj.
användas för krigsändamål. Av resten åtgår inte mindre än 230 milj. till
räntor på statsskulden. De icke-militära utgifterna beräknas till endast 420
milj., vilket måste innebära en ytterst radikal nedskärning av dessa.
Ungefär hälften av statsutgifterna avser sir John att täcka med skatter
och hälften med lån. Dessa proportioner motsvara ungefär förhållandena
under Napoleonkrigen. Under förra världskriget lyckades däremot England
hålla samma proportioner endast under det första krigsåret, medan
skatteinkomsterna i fortsättningen utgjorde mindre än en tredjedel av
totalutgifterna. För att få ihop de avsedda skattebeloppen införde finansministern
redan i september en höjning av inkomstskatten till en "standardsats" av
7 s. 6 d. per pund, en krigsvinstskatt (Excess Profits Tax) på 60 proc.
samt vissa indirekta skatter. Även med dessa höjda skatter skulle
inkomsterna för det nya budgetåret understiga åsyftat belopp med ett 100-tal
milj. pund. Denna brist täckes genom att tilläggsskatten (Sur-tax)
utsträc-kes till inkomsttagare med minst 1,500 pund per år (tidigare har gränsen
varit 2,000 pund) samt genom ökade skatter på tobak, spritdrycker,
tändstickor och öl. Därjämte höjes postportot och telefon- och
telegrafavgifterna. En nyhet är vidare en omsättningsskatt på detaljhandelns inköp,
varifrån dock undantages på annat sätt beskattade varor samt viktiga
förnödenheter såsom livsmedel och bränslen. Tillsammans skulle alla skatterna
ge 1,234 milj. pund, medan icke mindre än 1,433 milj. pund skulle
upp-lånas. Skall detta vara möjligt?
Det brukar heta, att man kan finansiera krigsutgifterna på tre olika sätt:
genom skatter, lån eller inflation. En sådan uppläggning av diskussionen
är emellertid icke fullt logisk. Skatter eller lån äro de enda alternativen.
Och vilketdera man än väljer — men särskilt om man väljer upplåningens
väg —■ löper man risk för en inflation. Vad menas därmed?
Inflation är en allmän prisstegring, som uppkommer därigenom, att
allmänheten kommit att få en alltför stor köpkraft i sina händer i förhållande
till den disponibla konsumtionsvarumängden. För krigföringen tar staten i
anspråk en betydande del av landets produktionsförmåga, varför utbudet
av konsumtionsvaror måste minska (ehuru minskningen blir mindre, ju
mera man lyckas att på olika vägar öka den totala produktionen). Sam- 277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
