Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
framtidsbilder äro oförenliga. Det är möjligt, alt det faktiska skeendet i
framtiden icke kommer att motsvara de båda statsmännens önskningar. I
så fall skola vd säga, att de händelser, som de förutsagt, blott funnos i
deras fantasi. Vi hänföra då dessa oförenliga händelser på olika
föreställ-ningar och vi mena, att dessa föreställningar, dessa fantasier om framtiden,
dock tillhöra ett sammanhang, nämligen den skrämmande verklighet, i vilken
vi leva. — I dessa båda exempel ställas vi inför oförenliga sammanhang
och vi söka undgå motsägelsen mellan dem genom att fatta det ena av dem
eller också båda två som blotta innehåll i skilda föreställningar, vilka
föreställningar själva äro förenliga och kunna sägas tillhöra e 11 sammanhang.
Detta förfaringssätt tillgripa vi även var gång vår erfarenhet utvidgas och
det, vi förut ansett vara sant, förkastas som en felaktig föreställning.
Detta faktiska förlfaringssätt åsyiftas i Hägerströms resonemang. Men
Hägerström vill även visa, att vi måste förfara på detta sätt, om vi överhuvud
taget skola kunna jämföra skilda "världar" och därvid uppfatta något
bestämt. Hans mening är den, att Vi måste på anfört sätt hänföra två
sammanhang, mellan vilka inga rumsliga eller tidliga relationer kunna bestå, på två
olika föreställningar, om vi överhuvudtaget skola kunna tänka dem
tillsammans i e n tanke. På denna punkt synes mig hans resonemang icke
vara bindande. Resonemanget skulle vara bindande, om man fick göra en
viktig förutsättning, den nämligen, att det verkliga nödvändigt är rumsligt
och tidligt bestämt. Gör man denna förutsättning, så är det klart, att om ett
sammanhang mdllan två föremål skall vara verkligt (bestämt), så måste
det ange rums- och tidterelationer mellan dessa föremål; förefinnas inga
sådana — som när det är fråga om två "världar" — så måste det ena
föremålet eiler också båda två förklaras vara blott föreställda. Men
förutsättningen, att det verkliga är nödvändigt rumsligt eller tidligt bestämt, får icke
läggas till grund för Hägerströms resonemang. Ty resonemanget är hos
Hägerström ett led i beviset för att verklighetssammanhanget är det i rum
och tid givna erfarenhetssammanhanget. Detta bevis utgår — som vi skola
se — från riktigheten av den hägerströmska verklighetsteorins andra sats,
som stöder sig på det här utförda resonemanget. Gör man nämnda
förutsättning, så förvandlas Hägerströms bevisföring till ett cirkelresonemang.
Gör man den icke, så är bevisföringen ingalunda bindande. Ty kan en
bestämd relation mellan två föremål tänkas utan att behöva vara en rumslig
eller tidlig relation, så kunna även rumsligt och tidligt oförenliga föremål
tänkas tillsammans i en tanke utan att behöva refereras på olika
föreställningar. Antag, att "och" anger en sådan bestämd relation. Då skulle jag ju
ha ett bestämt (enhetligt) föremål för min föreställning, om jag föreställde
298 mig "det sammanhang jag drömde i natt och det därmed oförenliga, i vaket
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
