Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst I. Mellan sommarsalongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G. Carlsund
problemen som i sin primitivitet tedde sig underbara i den då ännu
förhärskande Jugendsoppan, hade inte stått sig i tiden. Färgerna hade sotnat och
verkade på något vis lösslitna från formen. De täckte inte sitt innehåll
längre. Och den primitiva formen hade stelnat till ett manér. Den var inte så
primitiv längre. Man märkte en avsikt bakom valhäntheten — det var
förresten farligt av Linnqvist att visa sin tidigaste duk jämsides, ty dess av
Jugendstilen påverkade ytmönster lav ett vårligt landskap visade redan en
durkdri-venhet i handskandet med formerna, som inte helt plötsligt kunde glömmas
bort — och den avsikten trubbade av nästan hela sympatien. Man gick och
funderade på vem sorn först upptäckt naivismen som konstnärligt språk
(efter Henri Rousseau) Dardel eller Linnqvist, och man fick säga sig själv att
det måste ha varit Dardel. Och Linnqvists senare produktion där han tar
itu med helt andra formproblem, och där han genomlöper impressionismens
och fauvismens alla stadier från Monnet till Matisse och Derain var, vid
alla makter, ingenting som satte hjärtesträngarna i dallring.
Det allra värsta var nästan hans förord, där självgodheten endast var
lätt maskerad. Det är icke platsen att här närmare redogöra för detta
opus, men sedan man läst det hade man ännu svårare att smälta
utställningen. Det som återstod av Linnqvist sedan man väl gått igenom det hela
var ett tiotal ting som räddade hans konstnärskap. De lyste med sin forna
glans, emedan de troligen anammats i inspirerade ögonblick och i en
kärlek som Linnqvist oftast har mycket svårt att ge ifrån sig. Där voro sådana
bilder som porträttet av fru Gertrud Olson i pälshatten, tebordet med de
knallröda blommorna mot den lacksvarta bakgrunden och den verkligt
storslagna, här reproducerade tavlan med utsikten från Mälartorget över
Söders granna silhuett, kallad Stockholm, sommarnatt. I sådana verk lever
en helt annan ande än i det mesta övriga, en som tar åskådaren med makt
och som återställer något av den beundran man hyste gentemot
konstnären för två decennier sedan.
De två grafikerutställningarna och Stig Blombergs reliefer till m/s
Stockholm, en serie om fjorton utomordentligt intressanta arbeten, kan jag
icke ta med i dag. Jag kommer i stället att behandla detta material i
följande artiklar över skulptur och grafik.
308
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
