Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Litteratur - Beskow: Världsbildernas kamp (Westerståhl)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilleralur
GUNNAR BESKOW:
Världsbildernas kamp.
Bonniers 1939. 19.3 sid. Pris 4:50.
När en bok framstår som alltigenora
värdelös, kan man ifrågasätta, om det har
någon mening att överhuvud recensera
den. Boken kunde helt enkelt förbigås.
Men när en dylik skrift dels får en rad
berömmande omnämnanden i pressen av
okritiska recensenter, exempelvis Sten
Selander i det bär fallet, dels kan betraktas
som typisk för en genre av författarskap
som för närvarande tycks uppleva någon
slags blomstring, sä torde en granskning
vara motiverad.
Gunnar Beskows bok Världsbildemas
kamp saknar sammanhängande innehåll
och fixerade tankegångar. Framställningen
glider planlöst från den ena frågan till
den andra utan att någonsin en
klargörande utredning kommer till stånd.
Bland annat beröras kunskapsteoretiska,
praktiskt filosofiska, psykologiska,
kulturhistoriska, sociala och politiska ämnen.
Inom alla dessa områden saknar
författaren uppenbarligen insikter om
elementära fakta. Någon självkritik hindrar
honom icke att uttala sig och resultatet
blir mängder av påståenden, som pendla
mellan meningslöshet, felaktighet och
obevisbarhet. En detaljkritik är utesluten,
orimligheterna skola endast exemplifieras.
Ehuru skriftens huvudsyfte och mening
äro höljda i dunkel så innehåller den
mängder av konkreta och bestämda
utsagor. Plötsligt uppräknas exempelvis på
tjugo rader ett visst antal drifter, som
sägas tillkomma människan. Författaren
anför intet om varifrån han hämtat sin
kunskap om dessa drifter. Den lilla
drift-katalogen bara står där och något större
bruk görs inte av den. Beskow synes
fullständigt okänslig för att utan stor
beläsenhet, utan hänsyn till tidigare diskussion
om driftpsykologi är det en ren absurditet
att nedskriva något dylikt. — I stycket om
drifterna säges "att någon egentlig
hjord-drift är däremot icke utbildad" hos
människan. Femtio sidor senare läser man:
"Hjorddjuret människa!" Detta anföres
ej för att påpeka motsägelsen — något
som vore ganska irrelevant i fråga om en
bok av denna karaktär ■— utan för att
förklara den övertygelse som bemäktigar
sig läsaren av alla de olika liksom på
måfå och utan någon begrundning
framförda uttalandena: författaren har ingen
verklig ståndpunkt i dessa frågor, han har
alls ej någon uppfattning av människan
som ett hjorddjur eller som motsatsen utan
han skriver bara på som det faller sig.
Samma intryck får man, när man på ett
ställe läser att i Skandinavien till skillnad
från England existerar det ett
tvåpartisystem. Ingenting är riktigt i detta
påstående, det är bara ord som äro
placerade vid ord.
Beskows stil uppvisar flera egenheter.
På de 193 sidorna behöver han
uppskattningsvis 800 tankestreck och 200
parenteser — främst tydligen för att kunna
ge uttryck åt de tankar som falla honom
in under arbetets gång men ej passa i
Rammanhanget. Språket är ofta mycket
patetiskt, men stundom helt vardagligt.
Ibland sammankopplas stilartema på ett
omöjligt sätt: "Gode Gud, om Du än
en gång sänder oss Din son (och det
borde nog vara så fort som möjligt) bed
honom åter lära oss" etc. En egendomlig
form av skämtsamhet uppträder: Frågar
man sig om det svenska skolsystemet ser
som sin uppgift "alt utbilda en ledande
klass, en demokratisk aristokrati, så blir
svaret ett dubbelt nej (möjligen ett och
trekvarts)." Författaren använder med
förkärlek nya utländska ordbildningar,
vilka knappast kunna göra någon glad,
såsom "mebanomorf" och "mekanogen"
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
