Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Tingsten, Herbert: Tryckfriheten i fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckfriheten i fara
samma såsom endast en utbyggnad av tryckfrihetsförordningens gällande
regler, är helt enkelt orimligt. Så vitt jag med ledning av den i
sakkunnigbetänkandet och propositionen givna redogörelsen för utländsk lagstiftning
och andra tillgängliga uppgifter kan bedöma, möjliggöra de föreslagna
bestämmelserna i förslaget, jämte redan förefintliga stadganden, större
inskränkningar i tryckfriheten under fredstid än någon i en demokratisk
stat för närvarande gällande lagstiftning.
Tre skilda former av ingripanden förutses i förslaget:
förhandsgranskning (censur) av tryckta skrifter, förbud att i riket införa sådana skrifter,
utgivningsförbud rörande periodiska skrifter. De två förstnämnda
åtgärderna kunna vidtagas, så snart riket är i krigsfara, utgivningsförbud får
däremot utfärdas endast vid krig. De nu refererade bestämmelserna
återfinnas i den föreslagna nya texten i tryckfrihetsförordningen. Närmare
föreskrifter skola införas i en vanlig lag ("med vissa bestämmelser om
tryckta skrifter vid krig eller krigsfara") som förutsättes skola antas vid
innevarande riksdag för att trädai i kraft sedan vederbörande
grundlagsändringar definitivt antagits, d. v. s. vid 1941 års lagtim-a riksdag.
I den nämnda lagen talas om de allmänna intressen, ifrågavarande
åtgärder skola tjäna. Utgivningsförbud kan av regeringen meddelas, om
innehållet i periodisk skrift upprepade gånger varit "ägnat att framkalla fara
för rikets säkerhet eller skada rikets förhållande till främmande makt eller
undergräva krigslydnaden eller ock därmed åsyftats att förbereda
samhällsordningens omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av
främmande makt". Till skydd för samma intressen kan regeringen meddela
bestämmelser om censur, varvid granskniingmyndigheten kan tilläggas
befogenhet att giva föreskrifter; vidare kan justitieministern förbjuda
införande av skrifter från utlandet. Enligt lagen kräves vidare samverkan med
riksdagen. Utgivningsförbud, respektive censur och införselförbud, får ej,
då riksdagen är samlad, införas utan dess samtycke. Om riksdagen icke är
samlad och ej skall sammanträda inom trettio dagar, skall riksdagskallelse
utgå och regeringens beslut upphör då att äga giltighet, därest riksdagen
icke inom trettio dagar efter det den sammanträtt stadfäst beslutet.
De sistnämnda bestämmelserna synas erbjuda betryggande garantier mot
att regeringen ensam missbrukar de nya institut, som föreslås till
införande. Det är icke denna sida av saken, som i första hand väcker
betänkligheter. Vad som oroar är, att enligt förslaget de mest betydelsefulla
momenten i den svenska tryckfrihe’ten i vissa situationer skola förlora
grundlagskaraktär och i stället givas mindre styrka än vanliga lagbestämmelser.
Frånvaron av censur och indragningsmakt utgör i själva verket kärnan i
all tryckfrihet; ofta brukar tryckfrihet definieras såsom en rätt att fritt 323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
