Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Nordström, G. Hilding: Ett avslutat kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. Hilding Nordström
ning, att den hjälpsökande uppfyller vissa villkor, som erbjuda garantier
mot missbruk av samhällets stöd. För den, som brister i dessa avseenden,
återstår allenast, om han ifrågasätter det allmännas hjälp, att ty sig till
fattigvården. Principiellt skulle den hjälpbehörige främst bispringas genom
arbete. I praktiken kom arbetslinjen dock icke att må den dominerande
omfattning som avsetts. Arbetsobjekten skulle vidare så utväljas, att de icke
inkräktade på den öppna marknadens larbetstillfällen.
Försörjningssynpunkten markerades ytterligare av att lönesättningen och hänvisningsförfarandet
även skulle tjäna som prövosten på de hjälpsökandes arbetsvillighet. Före
den 1 juli 1933 betalades en reservarbetslön, som iskulle understiga den
lägsta grovarbetarlönen på resp. orter, medan man däremot efter nämnda
tidpunkt förbättrade arbetarnas ställning genom att likställa
reservarbetslönen med den lägsta, lokalt gällande grovarbetarlönen. I vissa fall skulle
lönen kunna kompletteras med ett ortstillägg till förmån för de
hemmavarande familjerna. Genom de autoritärt fastställda låga lönerna och de i
övrigt med hjälpverksamheten förknippade villkoren syftade systemets
upphovsmän till att göra reserv (nödhjälps) arbetena så föga lockande i
jämförelse med den öppna marknadens företag, att reserv (nödhjälps) arbetarna
skulle eggas till att självmant fortast möjligt söka sig över till den öppna
marknadens arbeten. Den statliga reservarbetslinjen har sålunda (dock i
ringare grad under den senare delen av kommissionens tillvaro) fyllt
uppgiften att på en gäng bereda de arbetsilösa en nödtofftig bärgning och verka
såsom ett medel att kunna — uti lågt avlönade företag på ofta avlägset från
hemorten belägna arbeten — pröva arbetsvilligheten hos de [hjälpsökande
arbetslösa, särskilt dessas icke familjeförsörjningspliktiga element.
Erinras må också om att det alltid ansetts stå väl samman med de allmänna
grundsatserna för svensk arbetslöshetspolitik, att samhället måste iakttaga
obrottslig neutralitet under striderna på den öppna marknaden. Därav har
följden blivit att, då konflikt utbrutit, statens hjälp till de av konflikten
mer eller mindre berörda måste omedelbart upphöra. Med dessa
konfliktdirektiv voro tidigare även förbundna tvångshänvisning av arbetslösa till
arbetsplats, där stridigheter pågingo. Den på sin tid ryktbara
Stripakonflik-ten fick just sin elakartade prägel av den tolkning, kommissionen gav åt
konfliktreglerna i deras dåvarande utformning. Verkningarna av dessa
direktiv ha vid olika tillfällen blivit kännbara såväl för de arbetslösa, vilka
sysselsatts vid reservarbeten, som för de många gånger flera bland dem, vilka
periodiskt uppburit dagunderstöd. Under tiden efter 1933 har kommissionen
emellertid praktiskt taget undgått alla konfliktbesvärligheter.
Det har vidare länge förmenats, att staten skulle under en depression
336 förhålla sig passiv och liksom den enskilde inrikta sig på inskränkningar
Tiden 6 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
