Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
rande" icke kunna tillsammans bilda en rumsMgt-tidligt sammanhängande
kedja av tillstånd, som jag kallar "mitt jag". — Blott med denna tolkning
synes man mig kunna få en mening i Hägerströms sats, att det är
motsägande att tänka sig själv isom blott föreställd.
Men är denna tolkning riktig, isä har Hägerström d sitt resonemang gjort
en förutsättning, som han icke får göra. I resonemanget antas nämligen, att
de tillstånd, jag kallar "mitt jag", icke få fattas som något orumsligt och
otidligt (t. ex. som komplex av medvetanden), utan nödvändigt måste tänkas
knutna till en i rum och tid given organism. Därmed är emellertid också
antaget, att då ett jag anses ingå i verklighetssammanhanget, så måste detta
sammanhang vara irumsligt-tidligt. Men detta antagande skulle icke utgöra
utgångspunkten utan slutpunkten i Hägerströms bevisföring.
I det utförda har jag sökt ge en kritisk granskning av grundtankarna i
Hägerströms verklighetsteori. Utan tvivel har denna teori för Hägerström
själv framstått som ett helt av satser, där ej blott varje led utan även
sammanhanget mellan leden äro väl grundade. Jag har sökt visa, att
Häger-iströms resonemang på flera punkter icke är bindande och att hans
verklighetsteori som helhet knappast kan upprätthållas. Därmed vill jag
emellertid ingalunda ha sagt, att teorin icke innehåller giltiga satser rörande
verkligheten resp. sammanhanget av verkliga föremål. Tvärtom: den synes
mig innehålla en hel del riktiga antaganden. Jag vill därför till slut
försöka att åtminstone helt summariskt framhäva det positiva, vi kunna lära
oss av Hägerströmis verklighetsteoxi och av vår granskning av densamma.
Därvid betraktar jag föirst ett par satser (1 och 2) om sammanhanget av
verkliga resp. existerande ting och därefter ett par satser (3 och 4) rörande
betydelsen av begreppen "verkligihet" ("realitet") och "existens".
1. Hägerströms tanke, att alla bestämda föremål bilda ett sammanhang
är, såvitt jag ser, riktig och, hans bevisiföring härför — bindande. Själva
antagandet av skilda sammanhang fordrar, att de dock jämföras med
varandra och därmed att de bilda ett sammanhängande föremål för e n
uppfattning, d. v. s. ett b e stämt helt. Men med tanken, att alla bestämda
föremål bilda ett sammanhang är — det måste vi göra gällande mot
Hägerström — ingenting sagt om naturen hos relationen mellan dessa
föremål. Att detta sammanhang måste vara rumsligt-tidligt är ingen
nödvändig konsekvens. Det förefaller mig som om man blott vore berättigad att
anta, att något band (kanhända den allmänna "och-förbindelsen") finnes
mellan föremålen.
366 2. Talar man om existerande ting, så synes mig antagandet, att dessa
Tiden 6 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
