Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Gårdlund, Torsten: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönikti
vägning sin urgångspunkt: sparsamhet med allmänna medel krävdes för
att skapa utrymme i budgeten för de starkt ökade rustningarna, vilka —
under fullt utnyttjad industriell kapacitet — måste tillåtas inkräkta på
den fredliga konsumtionen. Före 1933 hade anslagen till ungdomens
bildning beskurits utan hänsyn till det under en arbetslöshetskris ökade
behovet av sådana utgifter. Enligt 1939 års besparingsplan beskuros
visserligen en mängd anslag av denna art (stipendier till elever vid
folkhögskolor och yrkesskolor, bidrag till organisations- och
administrationskostnader för ABF, SLS och TBV, understöd för anordnande av
studie-ledarkurser m. m.), med i genomsnitt 10 proc. Vissa anslag för
utbildning, som hade mera direkt arbetslöshetspolitisk syftning höjdes
däremot med hänvisning till att höjda sociala budgetsanslag till
arbetslöshetens bekämpande hade begärts; detta gällde exempelvis anslaget till
stipendier åt elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom. Lämpligheten
av de vidtagna nedskärningarna kunde redan då diskuteras ur två
synpunkter, en social och en ekonomisk. iDet verkade icke särskilt klokt att minska
bildningsorganens möjligheter i en tid då kunskapen om vårt kulturella
och intellektuella arv ger folket motståndskraft mot den kulturfientlighet
och de politiska pöbelläroT, som nu göra sig breda i Europa. Inför
möj-lig-heten av en arbetslöshtetskriis borde icke blott anslagen för stipendier
till verkstadisskolorna för arbetslös ungdom ha ökats; även övriga
understöd och ’Stipendier till bildning och yrkesutbildning mildra arbetslöshetens
skadeverkningar bland ungdomen.
Under innevarande finansår arbeta sålunda de olika organen för
folkbildning och yrkesutbildning med minskat ekonomiskt stöd från det allmänna.
De farhågor inför de nämnda besparingsåtgärderna, som man tidigare hyste,
ha allt mer besannats. I stället för att genom högre anslag ge de ordinarie
folkbildningsorganen möjligheter att ta upp kulturförsvaret ha stora
summor anslagits till ett statligt kulturorgan, vilket icke ingivit förtroende.
Den arbetslöshet, man tidigare hade att räkna med, har nu börjat infinna
siig; till vintern hotar en verklig arbetslöshetskris. Inför denna kris borde
ungdomen haft större möjlighet att undkomma sysslolöshetens press genom
att fä undervisning och yrkesutbildning. ABF-avdelntingar ute i landet ha
redan förklarat, att deras verksamhet skall mobiliseras mot
ungdomsarbetslösheten. Det har också påpekats att de ungdomar, som nu bli arbetslösa,
i första hand borde erhålla de tyvärr alltför fåtaliga stipendierna till
folkhögskolor och yrkesskolor. De nuvarande anslagen måste utnyttjas så långt
som möjligt, och inför nästa budget böra anslagen för folkbildning och
yrkesutbildning anpassas efter krisens behov.
Torsten Gårdlund 393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
