Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Tingsten, Herbert: Socialdemokratin och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialdemokratin och försvaret
nella staten. Öch ju starkare socialismen blev i en stat, desto större skäl
fanns för rörelsen att bevara denna stat. Ty hotet mot staten blev dä också
ett hot mot socialismen. Skulle socialismen genom att ställa sig utanför
nationen låta andra, just ur socialistisk synpunkt reaktionära stater,
undertrycka den?
Här som på andra punkter blir alltså den paradoxala slutsatsen att Marx’
stora, på en totalvy över historien byggda perspektiv var ideologiskt
användbart, endast om de förutsägelser han gjorde inom kort tid uppfylldes.
En socialistisk rörelse, som under lång tid verkade med framgång i en stat,
måste bli nationell, om icke av känsla för nationen så för att värna
socialismen.
Den svenska socialdemokratins idéutveckling i frågan om det nationella
försvaret kan indelas i tre tämligen klart avgränsade skeden, vartdera
omfattande omkring tjugo år. Det första skedet kännetecknas kanske främst av
att själva försvarsfrågan intog en undanskjuten plats i partiets debatter.
Försvarsbördan var föga tryckande; den allmänna värnplikten kunde på
grund av den korta utbildningstiden knappast bli grundvalen för en
agitation, som appellerade till den personliga olusten. Partiet hade icke vuxit till
sådan styrka, att ett ståndpunktstagande i dagsfrågorna var oundgängligen
påkallat. Bland de aktuella kraven dominerade den allmänna rösträtten;
under många år framstod erövringen av denna som förutsättningen för varje
framgångsrik aktion på andra fält. Detta förklarar, att försvarsfrågan i
regel icke togs upp pä partikongresserna och att av partiets ledare Branting
var den ende, som vid upprepade tillfällen ingående sysselsatte sig med
denna fråga.
I de uttalanden, vari frågan beröres, möter emellertid övervägande en
negativ inställning. Kapitalismen betecknas som orsak till krigen och vägen
till fred är en internationell socialistisk omdaning. I försvaret ser man ofta
ett värn för överklassen, avsett att begagnas icke minst mot inre fiender.
Uttrycken för en antinationell uppfattning äro dock sällsynta; i den mån
de förekomma, knytas de samman med uttryck för en potentiell patriotism
— då landet blivit socialistiskt, skall socialismen bli nationell. Till de
främst förhatliga begreppen hör militarism, varmed än avses
försvarsordningen överhuvud, än äter vissa förhållanden inom militärväsendet: drill,
överdriven subordination, officersarrogans och officerssnobberi. I
programmen talas efter utländskt mönster om införande av ett milissystem, som i
motsats till det bestående systemet skulle ha en klart demokratisk karaktär.
Detta krav framfördes dock aldrig, även om det aktualiserades under de- 417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
