Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Jonsson, Thorsten: Arbetardiktaren Martin Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finns en naturalistisk
replikkonst, som haft stor betydelse
för senare svenska
arbetarför-fattare och fortfarande är
modern (ty är det något som
skiljer tjugu- och trettitalets
naturalism från
artonhundraåttrla-lets måste det väl vara att inte
bara händelser utan också ord
återges strängt efter naturen).
Å andra sidan kan man inte
förneka att Kochs
beskrivningar ibland, ja kanske ofta, var
ordrika och utflytande. Som
stilist var han också påverkad
både av realism och nittital, av
Zola och Strindberg och av
Heidenstam och Selma
Lagerlöf. I Guds vackra värld blir
det — om man får vara
schematisk — gärna så att det "ljusa" skildras i nittitalston och det "mörka"
på naturalistiskt manér. Det låg i detta en sorts ofärdighet, som är det
yttre tecknet på att han inte med full klarhet lyckades ge det som
föresvävade honom i hans huvudverk. Konstaterar man detta måste man ändå,
när man överblickar Martin Kochs verk, säga att kritiken och
litteraturhistorien inte vederfarit honom rättvisa. Det är naturligt att kritiken
bemötte honom med avoghet, eftersom huvuddelen av hans verk faller inom
den period när studentmössan ännu var ett "segertecken" inom litteraturen.
Men det är okunnighet eller orättvisa när man i handböcker omsorgsfullt
redovisar de övriga tiotalisterna utan att ta med Martin Koch. Det är sant att
han inte kan mäta sig med Hjalmar Bergman som konstnär — bl. a. därför
att Hjalmar Bergman fann självfallna uttryck för samma psykologiska insikt
som Martin Koch med möda byggde symboler för. Det är sant att han i fråga
om klarhet, balans och stilistisk skärpa — ehuru inte i djup — var Gustaf
Höllström underlägsen, och att han irlte ägde Ludvig Nordströms obesvärade
frodighet när det gällde uppfinningen av egenartade situationer och
egenartade tankebyggnader. Men i jämlörelse med de övriga tiotalisterna står
han sig gott; deras böcker har genomgående övervärderats medan Martin
Kochs underskattats. I denna ’undervärdering fann sig Martin Koch
personligen med gott mod. Det hör till hans beundrares uppgifter att inte lika
försynt nöja sig med den.
 |
| Martin Koch |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
