Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Fredriksson, Karl: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönikti
nen möter upp på dessa linjer, har högern kunnat gå till valet med en icke
föraktlig moralisk tillgång inför väljarkåren. Mot socialdemokratins röstökning
kunde dock högern ej hålla sina mandat. Högerns saksökeri mot främst
socialdemokratin för vad som passerat tidigare i försvarsfrågan var ett
psykologiskt missgrepp. Folk ser det som är och ser framåt. Ingen försvarsvän
kunde denna gång räkna med att en röst åt socialdemokratin skulle betyda
ett minus för försvaret. När man sökte en kraftkarl att ställa i spetsen
för försvaret, pekade till och med högern på Per Edvin Sköld, som är
socialdemokrat. Och ingen har från det hållet bett att få någon annan. Vad lönar
det sig sedan att i en valrörelse gruffa om det som ligger femton år
tillbaka i tiden?
Folkpartiet har förlorat 9 procent av sina röster från 1936. Så mjuka som
partimotsättningarna är i svensk politik för närvarande, är det svårt för ett
nyansparti som folkpartiet att framhäva en egenart och övertyga om sin
behövlighet. Efter omständigheterna är 344,000 röster inte dåligt.
Bondeförbundet har gjort den största förlusten både i röster och mandat.
Bondeförbundet får givetvis höra förebråelsen, att det vållat nederlaget genom
sitt samgående med socialdemokratin och nu har dålig tack för hjälpen.
Positionen är tacksam för den som vill klandra, och för att just nu driva
opposition inom bondeförbundet behövs intet övermätt av skicklighet.
Att samarbetet med bondeförbundet främjat och påskyndat
socialdemokratins framgång under senare år är i och för sig ej osannolikt. Det har
kanske givit många tveksamma på den borgerliga vänsterkanten en känsla
av att socialdemokratin är väl ändå inte så farlig. Men det är knappast
antagligt, att frånvaron av detta samarbete skulle ha förhindrat eller ens
avsevärt fördröjt socialdemokratins frammarsch mot majoriteten. Och när det
nu ändå skulle ske, kanske det inte är någon förlust för landet att ett
borgerligt parti förut brutit isen för den mera allmänna samförståndsstämning som
nu. råder. Ännu så sent som 1936 kunde högerns valmakare utan risk att
bli ögonblickligt avkopplade släppa ut skräckaffischen "4 röda riksdagsmän
till och masken faller". Hade något dylikt skett denna gång, skulle
förmodligen högerns eget folk ha gripits av indignation. Nu kan
socialdemokratin ta majoriteten med trygg marginal, och alla betydande
befolkningsgrupper inom andra partier hyser ändock tillförsikt ätt landets öde är i
goda händer. Att majoritetsskiftet i svensk politik pä detta sätt hunnit mogna
är en god sak, och om bondeförbundet härvidlag främjat en panikfri
övergång, så är detta ingenting att blygas över ens inför borgerlig opinion. Att
ur bondeförbundets motgång utläsa sämre utsikter för jordbrukarna att få
sina intressen rimligt tillgodosedda är att misskänna de utslagsgivande
kraf-456 terna i svensk politik. Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
