Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskolan än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Wellander
474
politik, skickligt avpassad efter tidsläget, icke särskilt krass, men tydligt
intressebestämd. Särskilt krass är den icke, ty de bättre villkor, som draga
förmågorna till folkskolan, gagna ju även denna och de barn som där
undervisas. I uppenbar motsättning till barnens intresse kommer
bottenskolepoli-tiken dock när den genomför sitt system på orter av Lidingöns typ, där i
det närmaste 100 procent av realskolans barn skulle vinna ett år på en
tidigare övergång än efter sjätte folkskoleklassen.
Det är detta med bottenskoledoktrinen förbundna kårpolitiska intresse som
än i dag gör, att varje motståndare till bottenskolan för äldre folkskollärare
med minnen från "torftighetens understa gräns" framstår som en fiende till
folkskolan, till dess lärare, till dessas berättigade strävan för bättre
levnadsvillkor.
Bottenskolan som skolpolitisk idé bär helt prägeln av fyrkväldets tid, då
ett fåtal besuttna kunde bestämma över en skolkommuns budget. Fridtjuv
Bergs tes är den, att folkskolan aldrig kommer att bjuda sina lärare
tillfredsställande villkor, så länge fyrkväldets mäktige ha sina barn i andra
skolor, i läroverk och flickskolor, vilkas lägre klasser äro parallella med
folkskolans högre. Därför måste dessa lägre klasser bort, den sexåriga folkskolan
måste bli obligatorisk för alla barn. Då kan folkskolan räkna på intresse även
från de inflytelserikare samhällsklasserna och därmed även på sådana villkor,
att hon "drager förmågor till lärare- och lärarinnekallet". Den som har
grepp om barnen får makt även över föräldrarna. Bottenskolan är ett
maktpolitiskt instrument, avsett icke minst som hävstång i lönepolitikens tjänst.
Sedan denna plan fick sin efter tidsläget avpassade form, har mycket
skett. Fridtjuv Berg har icke blivit sannspådd. Fyrkväldet har fallit, makten
har övergått till folkskikt som ha sina barn i folkskolan, denna är icke längre
styvmoderligt behandlad, dess lärare ha, för att använda Svensk Lärartidnings
ord i nyss citerade sammanhang, "blivit jämställda med statens övriga
tjänstemän och nått en ställning, som något så när svarar mot deras viktiga
sam-fundsdanande uppgifter". Och allt detta har skett som följd av den politiska,
sociala och ekonomiska utvecklingen, alldeles oberoende av bottenskolan. Det
är nu tvärtom så, att folkskolan är bäst tillgodosedd i de större städerna,
där den fyraåriga grundskolan förhärskar, sämst i rena landskommuner, där
alla ha sina barn i sexårig bottenskola. Men kvar står alltjämt
bottenskole-kravet med sin udd riktad mot fyrkväldet. Det är en stridsställning, som är
historiskt begriplig men i vår tid sakligt omotiverad. Om kårpolitiken i
1880-talets nödläge måste göra anspråk på de stora fyrktalens barn hela
folkskolan igenom, så är det intet skäl för att pä 1940-talet göra anspråk på
demokratins barn sex sjundedelar av folkskolan.
Tiden 8 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
