Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskolan än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Wellander
Den sociala skillnaden emellan linjerna innebär sålunda i själva verket en
allvarlig anklagelse mot dem som i första rummet ha ansvar som
folkskolebarnens rådgivare vid linjevalet: hur kommer det sig att fattiga begåvningar
företrädesvis dirigeras in på den längre och därför kostsammare studievägen?
Varför skola fattiga barn köpa den högre utbildningen dyrare än rika barn?
Herr Helger svarar, att många föräldrar icke äro "i den ekonomiska
situationen, att de kan vid 10—Il-årsåldern bestämma sina barn för studier och
därmed påtaga sig risken att jämte de vanliga skolutgifterna få bekosta
även privatläsning, ferieläsning och kvarsittning". Detta är ett mycket dåligt
svar. Barn som väntas behöva privatläsning, ferieläsning och kvarsittning
böra icke alls tillrådas att övergå till högre skola. Och fattiga föräldrar ha
säkerligen icke lättare att efter sex skolår bestämma sina barn för en
fyraårig realskola än efter fyra skolår för en femårig — den fyraåriga
realskolan överskjuter ju skolpliktsåldern med tre år, den femåriga endast med
tvä. Där folkskolan är åttaårig, blir skillnaden ännu mera påfallande, två
överskjutande år mot ett.
Herr Helger förklarar då, att det i regel är omöjligt att så tidigt som efter
fyra år bedöma, vilka lärjungar som äro begåvade, som ha fallenhet för
fortsatta studier. Men om det går i andra länder, varför går det icke hos oss?
Äro våra folkskollärare sä mycket sämre psykologer än exempelvis de tyska?
Äro våra barn så mycket senare utvecklade? De äro dock genomsnittligt
äldre än tyska barn i motsvarande klass.
Enligt herr Helger böra de svagast utrustade barnen redan efter ett skolår
avskiljas till hjälpklass. Dessa kunna alltså redan på det stadiet avskiljas.
Skulle det då icke vara möjligt att efter fyra år urskilja de bäst utrustade?
Herr Helger försäkrar ju, på grund av verkställda begåvningsprövningar med
något tusental barn, "att i samma klass kan olikheten i begåvning motsvara
utvecklingen under 2 å 3 år", och han finner det "orimligt, att alla barn i en
sådan klass skall följas åt i alla ämnen dag för dag, månad för månad,
år för år". Detta är så sant som det är sagt. De bäst utrustade bland barnen
böra i tid skiljas av till särskild undervisning, de böra få en för dem lämpad
skolform, vars studiegång svarar mot deras utvecklingstempo och tar deras
andliga krafter mera helt i anspråk.
Herr Helger har en annan uppfattning om hur dessa begåvade barns
undervisning bör ordnas. Han utvecklar saken så: "Men lika väl som några
av de svagare blir kvarsittare, borde några av de duktigaste kunna komma
fortare än kamraterna, kunna hoppa över en klass. Att detta är möjligt,
antyddes redan av skolkommissionen, och vid Lidingö folkskolor (där herr Helger
varit överlärare) gjordes under 5 års tid försök med 63 lärjungar.
Försö-476 ken . . . utföll i allo lyckligt". Alltså, de duktigaste barnen kunna mycket väl
Tiden 8 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
